Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ekelöf: Från dadaism till surrealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN DADAISM TILL SURREALISM
med någon ny ”strömning”, och de första
manifestationerna lyckades inte uttömma dess
tålamod. Det blev till och med i viss mån
modernt att vara dadaist. Men när dadaisterna
småningom nådde mästerskapet i skandalens
konst märkte man att det var allvar och
förlorade både skrattlust och god vilja. De sista
manifestationerna blev fulländade skandaler,
och på Salle Gaveau, en av Paris’ rymligaste
konsertsalar, som dadaisterna förvånansvärt
nog lyckats förvärva för den allra sista,
råkade publiken i uppror och överöste de
agerande med projektiler av alla sübg.
Det kan möjligen väcka en viss förvåning
att en anarkisk rörelse, som ändå tog sig så
pass oskadliga och ibland nästan barnsliga
uttryck, inte rätt och slätt blev utskrattad.
Men dadaismen var verkligen farlig för den
härskande ideologin. De som ansett sig
”förstå” konsten började känna en lätt oro när
de såg så många tvivlare som plötsligt
uppträdde i en klump, och deras indignation var
lätt förklarlig när de märkte att dessa
tvivlare ville göra dem själva till narrar. I de
kretsar där dadaismen nådde full
aktualitet verkade den utomordentligt upplösande.
Den spred sig epidemiskt. Många som bara
väntat på en förevändning att tillfredsställa
sin upprorslusta slöt sig till den. Många
andra som dessutom önskade göra reklam för
sitt namn fann i skandalen ett utmärkt medèl.
Och mitt i hopen stod en liten kärntrupp
desperados som med verklig övertygelse
arbetade på att misskreditera all den konst
mänskligheten ägnat en vidskeplig vördnad.
Det dadaistiska blocket var alltså på intet
sätt homogent. Det var den berusande
förstörelselustan, den kollektiva entusiasmen,
som höll ihop det. Manifestationerna hade
hittills varit ett utmärkt om också
nervupp-slitande medel att vidmakthålla denna
entusiasm, men de kunde av olika skäl inte
fortsätta längre. Det visade sig emellertid svårt
Riwkin foto.
ANDRÉ BRETON
att få någon fullgod ersättning och under
tiden blev sammanhållningen allt sämre.
Somliga medlemmar ansåg att man gjort nog,
andra att man inte kunde göra för mycket.
Auktoriteterna rivaliserade. Anonyma brev
började cirkulera, alla anklagade och
misstänkte alla. Dadaismen hade fyllt sin uppgift
och blivit en övergång och en undergång.
Parterna kunde skingras efter att grundligt
ha slösat med sina sista illusioner. Tzara
isolerade sig. Picabia drog sig undan. Gruppen
kring ”Littérature” hade däremot bevarat sin
ställning som stat i staten och kunde i
motsats till de andra lämna fältet utan förluster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
