Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ekelöf: Från dadaism till surrealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR EKELÖF
snart surrealismen till en kulturfaktor av
betydenhet. För närvarande är den
surrealistiska aktiviteten lika stark som någonsin,
gruppen har praktiskt taget slagit igenom
och spelar dessutom en aktiv politisk roll som
fristående kommunistisk cell.
Då en viss exklusivitet gjort sig gällande,
har medlemsantalet hållits nere vid en
relativt låg siffra. Konstnärligt arbetar
emellertid surrealismen på snart sagt alla fronter:
dikt, måleri, film, skulptur. Som poeter har
André Breton, Paul Eluard och Tristan Tzara
gjort sig kända, som målare Max Ernst, Juan
Miro, Yves Tanguy och Salvador Dali. Den
senares dukar har en säreget hallucinerande
verkan; han arbetar dessutom litterärt och
har tillsammans med Luis Bunuel skapat två
märkliga surrealistiska filmer, av vilka den
sista, ”L’Age d’or”, erhöll utmärkelsen att
första gången förbjudas av moraliska skäl
och andra gången i omarbetat skick av
politiska.
Vilka invändningar man än är hågad att
göra mot en rörelse som surrealismen måste
man ändå medge att det är den första
konst-närskoalition på mycket länge som gör
intrycket att vara verkligt och varaktigt
övertygad om sin uppgift. Den har bestått i ett
tiotal år och visar inget tecken till
avmattning. Vidare har den fört någonting med sig
som ingen av de tidigare ismerna kunde
bjuda på: nämligen en idévärld som har
kraft och nyhet nog att fullständigt absorbera
sina anhängare, en ideologi, som visserligen
haft enstaka förelöpare, men ändå måste
betraktas som ny därför att den först nu
systematiskt blivit iscensatt.
Om surrealismen kan utveckla sig vidare,
vilket inte är omöjligt, för att i en mindre
exklusiv form nå ut till en större krets av
intellektuella, skulle den mycket väl kunna
bli ursprunget till en pånyttfödd romantik,
särskilt i dikten. Den krampaktigt romantiska
stämning som besjälar vår sönderslitna
övergångstid finns hel och hållen uttryckt i det
vackra, surrealistiska motto varmed Breton
avslutar ”Nadja”: ”La beauté sera
convul-sive ou ne sera pas!”
Kiwkin foto.
SURREALISTER
Nedan fr. v. T. Tzara, S. Dali, P. Eluard, M. Ernst, R. Crevel. Övre raden fr. v. Man Ray, Arp, Tanguy,
A. Breton.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
