Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H UGH WALPOLE
BREV FRÅN LONDON
Funderingar vid årsskiftet
Jag tror att man kan säga utan att
hemfalla åt någon obehärskad entusiasm att det
varit en god höstsäsong för böcker här i
London. Det har på alla sätt varit den
glättigaste höst i London som jag kan minnas på
mycket länge. Så här före jul är London ett
riktigt trevligt ställe med sköldpaddor och
vita möss i Piccadillys skyltfönster och det
mest förtjusande trafikkaos.
Även böckerna ha tagit del i det allmänna
bisarreriet. En synnerligen bisarr tilldragelse
var att konungen på inrådan av sin Poeta
Laureatus har satt upp silver- och
guldmedaljer för att belöna unga skalders verk.
Det är rätt anmärkningsvärt eftersom det är
första gången som någon medlem av
kungliga familjen visat intresse för vår litteratur
sedan Tennyson läste upp ”In Memoriam”
för Queen Victoria. Man måste gratulera
hans majestät konungen, men jag är inte lika
säker på att man också kan gratulera de
unga skalderna. Konungens rådgivande män
i detta avseende bestå av John Masefield,
Gilbert Murray, Laurence Binyon, Walter
de la Mare och professor I. A. Richards.
Jag har visserligen den största beundran
för en del av den poesi som Masefield och
Binyon skrivit och för nästan allt som Walter
de la Mare skrivit. Men dessa priser äro ju
avsedda för unga skalder. Stackars professor
Richards! Han har naturligtvis fått komma
med som en eftergift åt modernismen, men
vad skall väl han kunna förmå emot så
många? De unga skalderna i England äro
Auden, Day Lewis, Stephen Spender,
Tessi-mond men inte sir John Squire och hans
London Mercury-krets. En verkligt bra
kommitté skulle ha bestått av Richards,
Sachever-all Sitwell, Sigfried Sassoon, Herbert Read
och John Sparrow. Den sistnämnde som är
en ytterst begåvad ung man har just skrivit
en mycket animerad och roande stridsskrift
mot de moderna poeterna, i vilken han driver
kraftigt med Eliot, Ezra Pound, de båda
Leavis och Cummings. Och ändå märks det
att han anser dem betydligt mera levande
och stridsdugliga än sina motståndare.
En sådan attityd intar jag gärna själv.
Det finns mycket ofärdigt, mycket löst
experimenterande och en hel del meningslösheter
i den nya engelska poesien. Ni kan skratta
åt Ezra Pound om ni behagar, ni kan gyckla
med ”The Waste Land”, men dessa män
komma att leva och vad de skänkt engelsk
litteratur kommer att bestå.
Höstens andra viktiga litterära evenemang
har varit Sunday Times’ bokutställning i
Sunderland House. Det var en mycket vacker
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
