Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRE MAUROIS
BREV FRÅN PARIS
Två nya författarbegåvningar. — Une heure avec . . .” — En översikt
över modern fransk lyrik. — ”Den nödvändiga revolutionen.”
I år liksom alltid är det under
litteraturprisens korta säsong som de unga
författarnas bästa romaner komma fram. Särskilt i år
förefaller mig de nya talanger, som på denna
väg ha upptäckts, utmärka sig för en ovanligt
hög klass. 1 all synnerhet visar Charles
Brai-bants roman ”Le Roi dort” (Denoèl et
Steele) en fullt mogen författarbegåvning.
Författaren tillhör de ”unga”, eftersom
denna bok är hans första, men i själva verket
är han en fyrtiofemårig bibliotekarie i
marindepartementet, som redan har gjort en
politisk insats i arbetet på ett internationellt
närmande. Hans snabba succé bestyrker en
regel, som man känner redan från
litteraturhistorien: att romanen i regel är den mogna
ålderns men lyriken ungdomens sak.
Brai-bant är en boren romanförfattare, han besitter
samtidigt en aktningsvärd gestaltskapande
talang, en duktig berättarkonst och en
omedelbar och okonstlad stil. Men han äger
också den kunskap om livet, som endast
erfarenheten skänker.
Hur låter intrigen?
1 en by i Ardennerna bor en stark och
rivande kvinna, som heter Marlise; efter
makens död sysslar hon med att sköta sin
förmögenhet och gör det så bra, att hon
vinner hela samhällets aktning. Hennes son
Aimé behärskas helt och hållet av sin moder.
Han studerar juridik i Paris. Där inleder han
en förbindelse med en flicka, får ett barn
med henne men vågar av rädsla för sin mor
icke gifta sig med sin älskarinna. Under alla
sina studieår far han mellan Paris och sin
födelseort utan att någonsin våga bekänna
för sin imponerande och karska mor, att han
har en hemlig lya. Han dör vid femtio års
ålder utan att ha röjt hemligheten, medan
Marlise lever, tills hon blir åttio år — hon
hindrar sin sons väninna att närvara vid hans
begravning och fortsätter att till sin död
alls-mäktigt vaka över sin sonson, som hon till
slut givetvis upptäcker.
Detta referat ger ingen föreställning om
bokens ovanligaste förtjänst, ty det är här
inte alls i första rummet frågan om intrigen.
Det finns många sådana tyranniska mödrar
i den franska romanen — man behöver bara
tänka på Mauriacs ”Genitrix” —, men vad
man mycket sällan råkar på är en sådan
okonstlad kraft, en sådan djup kunskap om
fransk landsbygd och en sådan fin förening
av naturlighet och konstnärlig beräkning i en
romans uppbyggnad. Vi stå här inför en
debutant, som ingenting längre har att lära.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
