Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRÉ MAUROIS
Och ändå vet jag, att jag skulle tveka
länge, om jag tillhörde Goncourtakademien,
mellan Braibant och en annan nykomling
i vår litteratur — Robert Francis. Redan
detta är ett mycket högt betyg åt den senare.
Man kan inte tänka sig två mer olika böcker.
Braibants bok är uppbyggd i klassisk, i
bal-zacsk anda. Francis’, som heter ”La grange
aux trois belles”, är en lyrisk roman, som
påminner om Alain Fourniers ”Grand
Meaul-nes” liksom om några sidor hos Virginia
Woolf. På samma sätt som i ”Mrs Dalloway”
ha vi här att göra med icke en
sammanhängande berättelse utan snarare en dröm
eller ett knippe drömmar, som slingra sig
om varandra.
Man ställs inför olika bilder: en fader med
träben, lekande småflickor, en kyrkogård med
en dödgrävare i shakespearesk stil (det är
omöjligt att tala om denne författare utan
att komma at tänka på skilda diktare och
poeter), en gammal demimond, som dragit
sig tillbaka, en pryglad och resignerad moder.
Alla dessa gestalter uppenbara sig liksom
i dimma, stå för ett ögonblick pregnanta och
tydliga för oss genom en gest eller en replik
och försvinna sedan. De tecknas med en
brutal men samtidigt tjusande humor.
Jag skall inte försöka referera boken. Den
är i själva verket urtypen för just de böcker
man aldrig kan resumera. Det finns icke ett
motiv i denna roman, det finns hundra. Boken
är snarare en dikt än en roman. De som lärt
sig älska ”Grand Meaulnes” — och jag vet,
att de äro ganska många — skola också
uppskatta ”La grange aux trois belles”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
