Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Harald Beijer, Guds ogärningsman, anmäld av G. A. - Fritiof Nilsson Piraten, Bock i örtagård, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
hårt och hänsynslöst, som vill ha sin rätt
och inte ryggar för ett mord. Han flyr och
kommer undan; och när han ånyo blivit
avvisad av samhället, tar hans långa strid mot
samhället sin början.
Guds ogärningsman är skriven på ett sätt
som börjar bli mycket ovanligt. Det finns
nästan ingen analys, inga förklaringar i
boken; dess författare berättar, från första
sidan till den sista, och han berättar stramt,
klart, uttrycksfullt. Det är epik av det gamla
slaget. Det är styvt gjort. Harald Beijer kan
sin sak.
Men hans bok har andra kvaliteter än
stilens och formens. Den är fylld av ett stort
allvar: den handlar om rätt och
rättfärdighet. Hatet brinner i denne Lambert, som det
en gång brann i Michael Kohlhaas: han blir
människosläktets fiende, han längtar efter
blod, han hamnar i mordmani. Men han har
styrka nog att komma ur galenskapen, att
mäta sig själv, att se klart på sitt eget fall;
den styrka och uthållighet, som i förvridet
skick bor i hans hjärta, är i stånd att ännu
en gång åstadkomma en förvandling. Sedan
han tvingat sig tillbaka från den mörka
vägen, blir han, både i inre och yttre mening,
delaktig av ett slags vila och frid. Så slår
samhället på nytt, vildare än förut: hans mor
bränns som häxa. Frusen in i själen, men
lugn, färdig med sitt, tar han sin hämnd;
och när staden brinner, tänker han: ”Det är
straffdomen. Det är inte jag som tänt elden.
Det är Gud själv.”
Det är att hoppas att Beijers bok blir
uppskattad efter förtjänst. Den är av det
ovanliga slaget, det finns ingenting ytligt,
ingenting lättköpt i den. Den handlar om
stora, enkla, hårda ting; och den är inte
ovärdig sitt ämne. Den som skrivit den är
en stark och mogen man och en diktare.
G. A.
Svin i ollonskog
Fritiof Nilsson Piraten: Bock i
örtagård. Bonniers. 5: 50.
De recensenter, som redan anmält Fritiof
Nilsson Piratens nya bok ha givetvis inte
FRITIOF NILSSON PIRATEN
kunnat undgå att dryfta huruvida den
betecknar ett steg bakåt eller framåt från
fjolårets praktfulla ”Bombi Bitt och jag”. Redan
när man något andfådd av skratt och häpnad
slutat läsningen av den boken frågade man
sig ju icke utan en viss nervositet: ha vi
i Fritiof Nilsson verkligen fått en ny
författare och humorist eller har han, som så
ofta är fallet, förbrunnit i ett första och enda
raketskott? Åtminstone en recensent har
velat göra gällande, att så är fallet. Han
skrev att författaren gått upp som en sol
och ned som en pannkaka, ja, rentav som
en liten plätt. Det är mig ofattbart hur man
kan hysa en dylik uppfattning, ty ”Bock
i örtagård” är sannerligen varken plätt eller
pannkaka utan — om man nödvändigtvis
skall fasthålla vid kulinariska jämförelser —
allra minst en skånsk spettekaka med en
sådans frodigt fantastiska arkitektur. Den når
i fråga om omedelbar komik och drastiska
scener aldrig fullt upp till ”Bombi Bitt och
jags” nivå, men den bekräftar Fritiof
Nilssons författarbegåvning på det mest slående
sätt man kan begära. I den förra boken var
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
