Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Dagmar Edqvist, Rymlingen fast, anmäld av Margit Abenius - Helmer Grundström, Polisen gör chock, anmäld av G-J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
DAGMAR EDQVIST
rymningstendenser och en disharmonisk
barndom verkar hon på allt sätt duktig, sund och
helhjärtad, och när hon och bokens
rättframme kapten förälskar sig i varandra och
även ger efter för dessa krafter kommer
konflikten att stå mellan två livsdugliga, ”sånt
folk som reder sig” och en svagare typ,
hustrun Hilda, vid vilken mannen är bunden
endast med lojalitetens och
beskyddarinstinkter-nas band.
Boken präglas av livslust och käckhet och
har en frisk och lyckligt funnen
sjömans-miljö som inbjuder till realistiska skildringar
av folktyper och levernet i främmande
hamnar. Vad som saknas är väl egentlig
originalitet i människoteckningen, gåvan att kasta
alldeles särskilda blänk över alldeles särskilda
områden av själen. Dagmar Edqvist dyker
aldrig oväntat och sällan djupt in i sina
människors inre. Hon förefaller, åtminstone här,
ha mer begåvning att skildra lycka, hurtiga
och frejdiga livsstämningar, än det tragiska.
Smärtan blir i hennes framställning inte
tillräckligt intensiv. Fint tecknad är emellertid
den förkrympta och ängsliga hustruns
omedvetna väntan på att mannen ska komma till
henne och lösa hennes fjättrar, något som
enligt författarinnans reflexion bara kan ske i ett
fall på tiotusen. Men boken handlar ju också
mest om de duktiga som klarar sig, och då
är det kanske alldeles riktigt att de svåra
konflikterna inte verkar sprängande utan
reder upp sig i ett lyckligt slut. — Dagmar
Edqvist berättar sin historia redbart och med
värme. En grundstämning i boken uttryckes
med dessa Margaretas tankar när hon står
inför sin gamle ålderdomssvage fader: ”Var
det måhända skönt för den som kommit
därhän? Men då reste sig hela hennes aktiva
ungdom och protesterade: Nej, lycklig den
som kan känna fullt både glädje och sorg,
ta hugg, känna smärtan, blöda friskt, läkas,
resa sig på nytt.” Margit Abenius
Grundströms noveller
Helmer Grundström: Polisen gör
chock. Bonniers. 3: 75.
Titelnovellen i Helmer Grundströms
”Polisen gör chock” bryter helt av från de övriga
historierna. Det är egentligen bara här
författaren rör sig med ett livligt
händelseförlopp och en oförutsedd upplösning. Men
riktigt på sin mammas gata är han inte då. En
annan novell kallas ”Ingenting har hänt”, och
den titeln skulle otvivelaktigt ha passat bättre
utanpå omslaget än den som nu står där.
Härmed är ingenting förklenande sagt, tvärtom.
Grundström kommer utan tvivel bäst till sin
rätt som författare, när han får tala långsamt
och lågmält. Ofta är det rena bagateller han
berättar, små konstlösa och avsiktslösa
händelser och stämningar. Men trots att man
ibland förvånad frågar sig: blev det inget
mer? lämnas man aldrig helt likgiltig. Det
är något ärligt, varmt och rättframt i vad
författaren har att säga, öch han säger det
med naturlig enkelhet och chosefrihet.
De historier, som vill ge ett helt
människoöde i en snabb och försynt dämpad belysning,
hämtar för det mesta sitt ämne inom samma
motivkrets. Det är fattiga, lidande, övergivna
människor det handlar om, det är döden som
ändar ett liv av ensamhet och slit.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
