Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Helmer Grundström, Polisen gör chock, anmäld av G-J. - Ida Bäckman, Röpecka, Gud och Lennart, anmäld av G-J. - Torgny Segerstedt, Ur spalterna, anmäld av Sven Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Stillsamt och litet vemodigt berättar
författaren om dessa olyckliga existenser, aldrig
hör man ett falskt eller sentimentalt tonfall.
Det är enkelt och rejält vad Grundström
skriver. Inga tillkrånglade konflikter, inga
nyanserade karakteristiker. Ibland blir det förstås
litet för torftigt — som i novellen
”Systrarna”, där det heter: ”Anna var mörk,
sentimental, hennes ögon voro djupa som
skogstjärnar. Greta var ljus och livlig, hon
skrattade ofta. . .” Detta är ju knappast någon
konstnärligt värdefull förenkling utan ren
schablon. Det finns några sådana ställen, där
författaren halkar ned ett litet slag just i det
schablonmässiga.
”Polisen gör chock” är ingen betydande
men en ärlig och sympatisk bok. G-J.
Röpecka
Ida Bäckmann: Röpecka, Gud och
Lennart. Tiden. 5:—.
Historien om Röpecka, Gud och Lennart är
en egendomligt betagande bok. Röpecka är
en liten sjuårs tös, som växer upp i en
värmländsk småstad någon gång för ett halvsekel
sedan. Det är i en mycket fridfull avkrok av
världen hon lever, och ändå händer det
märkvärdigt mycket. Tillsammans med Röpecka
får man bevittna de mest omstörtande
tilldragelser. Ankbondens sorgliga ändalykt,
dockan Julias märkliga metamorfos,
nyinstude-ringen av Rinaldo Rinaldini på dockteatern,
kaninungarnas gravöl och mycket annat. Och
man får fara både till himlen, Blåkulla och
van Diemens land. Vad som timar på
rådmans gård, i målarverkstaden och hos
farmors eller tilldrar sig i Röpeckas vidlyftiga
fantasi blir allt på något sätt så
betydelsefullt. Betydelsefullt därför att skildringen är
äkta och sann.
Konsekvent och trovärdigt har den lilla
överkänsliga, fantasibegåvade flickans inbilL
ningsvärld återgivits. Jämför man med någon
liten självsäker, auktoritetsföraktande
flickunge ur vår tid, verkar Röpeckas funderingar
förunderligt avlägsna och främmande, men
man betvivlar ändå inte ett ögonblick att allt-
5. — B. L. M. 1.
K
sammans är sant. Just så har Röpecka tänkt
och känt.
Det är emellertid inte uteslutande någon
idyll Ida Bäckmann givit, fastän solen
ständigt skiner över den lilla staden, och nästan
alla människor är snälla. Röpecka har det
trots allt ganska svårt ibland. Av hennes
ängslan och fruktan, hennes svikna förhoppningar
och sorger ger författarinnan en rörande —
på sina ställen helt enkelt gripande bild. Ida
Bäckmanns bok är fylld av humor, värme och
ömhet. Det är oemotståndligt tjusande att få
se på Gud, Lennart och den övriga världen
ur detta säregna Röpecka-perspektiv. G-J.
Motsatsernas enhet
Torgny Seger ste dt: Ur spalterna.
Bonniers. 6: 50.
Den oberäkneliga, oroande och tjusande
faktor i svenskt andligt liv, som bär Torgny
Segerstedts signum, har i år verkat vidare än
på länge. Man har förvånats, man har blivit
arg eller hänförd men aldrig likgiltig. Den
som i en populär uppfattning framstått som
kallgrinets” representant par préférence, som
den högfärdigaste och hånfullaste gisslare av
folkväldet, som den mest cyniske pessimist,
han har plötsligt avslöjat sig som en eldig
förkämpe för frihet, jämlikhet och
broderskap, som de ovanskliga idéernas tappre
riddare. Dessa egendomliga motsägelser upplösa
sig delvis vid ett närmare studium av
mannen, men endast delvis. De uppenbara också
något konstitutivt i hans läggning. Till en
början kan man finna en liten parallell i ett
reaktionssätt hos Tegnér. Han var liberal, när
den heliga alliansen triumferade, han var
konservativ, när Aftonbladet var högljuddast och
segervissast. Trotset, behovet att vara i
minoritet och smäda dem som pöste av framgång
hörde till hans grundstämning. När
demokratierna efter världskrigets slut gjorde sig säkra
och breda, tröttnade inte Segerstedt att håna
de maktägande. Men nu, när de demokratiska
styrelsesätten hotas eller krossas, reagerar han
ögonblickligen i motsatt riktning. Man kan
vara ridderlig inte bara mot människor utan
också mot idéer. Men den som inte haft ett
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
