Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Nils Ahnlund, Från Medeltid och Vasatid, anmäld av Folke Lindberg - Gustaf Hellström, Från redingot till kavajkostym, anmäld av S. R—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Medeltid och Vasatid
Nils Ahn lund: Från Medeltid och
Vasatid. Gebers. 6: 50.
Doktor Knut Hagberg riktade nyligen i en
tidningsartikel en besk kritik mot vissa sidor
av den framstående historikern och
arkivmannen Emil Hildebrands författarskap.
Angreppet gällde närmast ”den svenske
ämbetsmannens” enligt Hagbergs mening valhänta
och stereotypa karakteristik av historiska
personligheter. Att Hagberg här satt fingret på
en öm punkt är otvivelaktigt. Man känner sig
till och med frestad att ge hans kritik en
allmännare räckvidd och låta den gälla
åtskilligt av det som under de senare decennierna
skrivits för en historiskt intresserad allmänhet
utanför fackmännens trånga krets. Icke så
sällan möter man i denna litteratur en påtaglig
brist på intresse för det mänskliga i historien
eller en lika påtaglig oförmåga att teckna ett
levande porträtt. Frapperande är även vissa
författares förkärlek för en tung, jämnlöpande
språkform, som omöjliggör en smidig
anpassning efter innehållet och exempelvis medför,
att dramatiskt laddade händelseförlopp aldrig
kunna komma till sin rätt i deras
framställning. På denna punkt är det kanske icke
oberättigat att tala om ett mindre lyckligt
inflytande från den i så många avseenden
normgivande Harald Hjärnes sida — åtminstone i
de fall, när man hos lärjungen ingenting
förnimmer av den andliga spänning, som dock
i regel ger liv åt mästarens massiva,
innehålls-mättade satsbyggnader.
Under senare år har den svenska publiken,
såväl genom översättningar som genom
inhemska originalarbeten, konfronterats med en
historieskrivning av en helt annan typ, en
historieskrivning för vilken
människoskildringen står i förgrunden och som lägger stor
vikt vid en livfull och fängslande form. Det
moderna skrivsättets vådor äro många och ha
ofta påtalats. Sysslandet med psykologiska
finesser kan skymma blicken för viktiga
historiska sammanhang, stilens glans, de roande
infallen, den förbluffande omvärderingen —
allt detta blir lätt självändamål, och den
historiska sanningen får sitta emellan.
Förtjänsten i Nils Ahnlunds
populärhisto
riska författarskap ligger däri att han går en
medelväg mellan de båda här skisserade
typerna av historieskrivning och icke hemfaller
åt någonderas överdrifter och fel. Han skriver
aldrig tråkigt och officiellt men icke heller
på något sätt modernistiskt — vad som
närmast ger hans stil dess egenart är dess
manliga kynne och en viss, måttfull arkaisering.
Han är icke någon analyserande psykolog av
modernt snitt, men hans kärvt och
återhållsamt tecknade historiska porträtt äro ofta
övertygande och fulla av liv.
”Från Medeltid och Vasatid”, den sista i
raden av Ahnlunds samlingar av historiska och
kulturhistoriska studier, bäres upp av samma
förnämliga egenskaper som hans tidigare
produktion i samma genre. Somliga av
uppsatserna äro betydelsefulla undersökningar i
litet format, medan andra snarast ha
karaktären av hyvelspån från den vetenskapliga
verkstaden och tillkommit huvudsakligen i
syfte att stimulera intresset och ge anvisningar
på nya, lockande forskningsfält. I sin helhet
utgör samlingen ett slagkraftigt argument mot
dem som hävda, att under alla förhållanden
vetenskaplig historia är ett och populär
historia ett annåt. Den verkligt betydande
historieskrivningen har alltid varit i ordets bästa
mening populär, och man har ingen
anledning frukta, att den ej skall kunna vara det
även i fortsättningen. Folke Lindberg
Hellströms engelska
studier
Gustaf Hellström: Från redingot till
kavajkostym; Engelska studier. Bonniers.
6: 50.
Äntligen, utropar mången trogen läsare av
Gustaf Hellströms Englandskorrespondenser,
när han nu samlat ett urval av dem i
bokform. I sitt blygsamma företal upplyser han,
att det skett med stor tvekan, bl. a. därför att
England och det engelska på senare år glidit
ur det europeiska intressets centrum till
förmån för nya makter och nya ideal. Men
samtidigt finner han vid närmare besinnande, att
just därför det engelska förtjänar att ånyo
bringas i åtanke. Den som i de av gammalt
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
