Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gustaf Hellström, Från redingot till kavajkostym, anmäld av S. R—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
som engelska betecknade egenskaperna ser de
gynnsammaste psykologiska grundvalarna för
ett lyckligt liv i vår del av världen måste
naturligtvis ge honom rätt. Och det är väl
också klart, att ingen i denna stund är bättre
skickad att introducera oss i engelsk
mentalitet än Gustaf Hellström.
Folkpsykologiska betraktelser ha en
egendomlig benägenhet att upplösas i dunst vid
varje analys och ändå ständigt och
oförtrutet återvända till sitt föremål. Alla konträrt
motsatta omdömen om ett folks egenskaper
kunna verifieras med fullgoda exempel och
samtidigt visas vara påverkade av iakttagarens
egen nationalitet och personliga
förutsättningar i övrigt. Det har redan många gånger
påpekats, hur föråldrade och missvisande
Gustaf Sundbärgs en gång så oemotståndligt
slående aforismer te sig för nutida svenska
ögon. Och ändå kan ju ingen observatör, ingen
resenär i livet eller böckerna undgå att få en
allmän konception av något som han kallar
engelskt, franskt, svenskt, kinesiskt. Det blir
nödvändiga arbetshypoteser och
hjälpkon-struktioner, som när de byggas på
tillräckligt omfattande erfarenhetsmaterial kunna
visa sig lika hållkraftiga som vilka andra
”sanningar” som helst.
Gustaf Hellström har den store
journalistens förening av snabbhet, klarhet och
vederhäftighet, han har också konstnärens fantasi
och kärlek till ämnet. Därför är en engelsk
färd under hans ciceronskap på en gång trygg
och spännande. Han har de historiska och
sociala perspektiv, som ge djup och rymd åt
ögonblickets observationer. I sin karakteristik
av brytningen mellan renässans och
purita-nism i engelskt kynne får han fram en
utomordentligt fruktbar helhetsbild, garderad för
ensidigheter och historiskt motiverad.
Puritanen och hans oundvikliga baksida hypokriten
har hos oss alltför ofta fått färga bilden av
ett land, som dock även i Dickens århundrade
gjorde visst skäl för benämningen ”merry old
England”. Viktorianismens era har ju i höst
så grundligt och rättvist blivit belyst av Böök.
Även ur Hellströms kritiskt förstående
analyser framträder åtskilligt att ta vara på från
denna den mest avhånade perioden i Europas
kulturhistoria. Den andliga utveckling, som
sträcker sig från missromanernas högsäsong
till ”Lady Chatterleys lover”, kan säkert
klar
läggas grundligare och med större uppbåd av
fakta men knappast spirituellare, mer
nyanserat och mer förstående, än Hellström gjort
i den inledande studien ”Redingot och
nakenkultur”. I de följande små skisserna om
engelsk humor, engelsmannen och naturen,
gentle-mannaskolorna o. s. v. återfinnes ständigt den
solida kunskapsfond och den intelligenta
värdering, som ger små och stora fakta deras
plats och bärvidd. Endast när han kommer
in på det religiösa området, förefaller han
att röra sig på osäker mark, hans
observationer bli mera ytliga, och en viss oklarhet i
terminologien gör sig märkbar
(”protestantism” tycks bli lika med lutherdom).
Det stora sociala perspektivet öppnas i
kapitlet om Eastend, vars noggranna topografiska
och sociologiska bestämningar för alltid borde
förjaga de romantiska skräckmålningar, som
ännu spöka i del allmänna medvetandet. I det
stora hela måste man tillönska Gustaf
Hellströms bok en så vidsträckt läsekrets som
möjligt. Det har tidigare visat sig, att en svensk
kritiker av talang och intensitet lyckats skaffa
gehör åt England till. August Brunius kunde
i sin krafts dagar glädja sig åt att ha
genomfört nära nog ett engelskt genombrott i den
bildade svenska opinionen. Hans inställning
var dock betydligt mer exklusivt litterär.
Hellström har den vidare orienteringen, och han
har också mer allmänt betydelsefulla saker
att säga. Måtte han mutatis mutandis fortsätta,
utvidga och fördjupa Brunius’ gärning. Med
en manlig optimism quand mème möter
engelsmannen den alltmer hotande frågan: quo
vadis Britannia? Hellströms facit blir, att han
trots alla påfrestningar i krig och fredskris i
dessa tider representerar ”den så gott som
enda fasta punkten i en skiftande och
äventyrlig värld”.
Till sist kanske det bör påpekas, att ett par
detaljer i den yttre utformningen fortfarande
bära spår av dagsjournalistikens brådska.
Främmande ord förekomma väl ymnigt.
Särskilt har Hellström förälskat sig i det
egendomliga ordet ”spektrakulär”, och åtminstone
på ett ställe användes ”humanistisk” i den
betydelse man brukar inlägga i ”humanitär”.
Dessutom tillskriver han envist Anna Maria
Lenngren den uppskattning av ”de sunda
fem”, som Snoilsky införde i vår
nationallitteratur. S. R—m
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
