Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Winston S. Churchill, Tankar och minnen, anmäld av Gösta Attorps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Thoughts and
adventures
Winston S. Churchill: T ankar och
minnen. Översättning av Beatrice
Cron-stedt. Norstedts. 6: 75.
I sin nya bok berättar Churchill på ett
ställe en episod från de anglo-irländska
underhandlingarna efter kriget, då regeringen
i London beslutat träda i direkt kontakt med
de irländska ledare som ur engelsk synpunkt
inte voro något annat än rebeller och
anförare av mördarhand. Griffith och Collins
kommo en kväll hem till Churchill för att
sammanträffa med Lloyd George. Griffith
var svår att komma till rätta med.
’”Ni jagade mig dag och natt’, förklarade
han. ’Ni satte ett pris på mitt huvud.’
’Vänta ett ögonblick’, sade jag. ’Ni är inte
den ende som varit med om det.’ Och jag tog
ned från väggen den inramade kungörelsen
om den belöning, som utfästs av boerna för
mitt infångande. ’Det var i alla fall ett gott
pris — £ 5 000. Titta på mitt — £ 25 död
eller levande. Vad skulle ni tycka om det?’
Han läste igenom skrivelsen, och då han
fattat vad som stod där, brast han ut i ett
hjärtligt skratt.”
Den svenska upplagan av Churchills bok
har fått titeln ”Tankar och minnen”, men
på engelska heter den ”Thoughts and
Adven-tures”, och det är en titel som exakt svarar
mot bokens innehåll. Det är också en mycket
engelsk titel; och hur engelsk Churchill är
måste slå en på nytt för varje bok han ger
ut. Han är inte engelsk bara i sin lust till
äventyr, han är nästan ännu mer engelsk
i sitt sätt att tänka. Det är betecknande att
av alla figurer han skrivit om har han
bestämt den största aversionen mot
Luden-dorff. Det är inte fråga om något moraliskt
fördömande, inte om fördömande
överhuvudtaget. Det är inte fråga om förakt i någon
form. Men det är som om Churchill ville
säga med Luther: ”1 haven en annan ande
än vi.” Ludendorff är specialisten,
fackmänniskan; han är besatt av sitt yrke, han har
skygglappar för ögonen, han ser bara rakt
fram. Han bedömer allting ur skråets
syn
punkt, hans normer, maximer, idéer äro
fastslagna. Han är den mekaniska människan,
mekaniken tar honom i sitt våld; trots att
han är ledaren blir han ändå en kugge i
hjulet. Det är någonting omänskligt med hans
ensidighet, hans absoluta kunskap om sin
speciella teknik och hans absoluta
okunnighet om allt annat. Han är inte en stor soldat,
ty han är endast soldat.
Churchill hör till den rakt motsatta typen,
den som framför allt skapats i England,
all-roundmannen, lekmannen, den snabbe och
begåvade amatören; och när han — mellan
raderna — talar om denna typs
nödvändighet, är det inte svårt att se vems livsverk han
tar i försvar. Han kommer med två speciella
exempel, båda hämtade från kriget, på
lekmän som haft rätt och fackmän som haft
fel. Det ena gäller tanks: det var de engelska
politikerna och inte de engelska militärerna
som drevo igenom att de togos i bruk. Det
andra gäller u-båtsfaran: amiralitetet
motsatte sig på det skarpaste regeringens
förslag att tillämpa konvoj systemet. Men Lloyd
George (som stod i hemlig förbindelse med
de yngre sjöofficerarna) bröt ned motståndet,
och efter några månader var u-båtsfaran
över. Churchill är naturligtvis på det klara
med att tillräcklig fackkunskap är den första
betingelsen för att någonting skall bli uträttat
här i världen. Men han menar att
fackmannen inte får stelna, inte dra sin högskola eller
sitt Karlberg med sig morgon, middag och
kväll. Han får inte bli dogmatisk. Han
måste —- så skulle man kanske i Churchills
anda kunna utföra resonemanget — vara
i stånd att omfatta den princip som är absolut
nödvändig i allt konstruktivt arbete:
principen om det radikala tvivlet. Så påstås det
att man bör gå till väga: om man för ett
ögonblick skulle tänka sig att man gjorde
tvärtemot? Så här se förutsättningarna,
grundvalarna, de ofrånkomliga fakta ut: göra de
verkligen det? — Man begriper inte
initiativkraften, balansen, det gyllene
verklighetssinnet i engelsk historia, om man inte
begriper Churchill.
Det är onödigt att upplysa om att ”Thoughts
and Adventures” är en rolig bok. Det bästa
i den, litterärt sett, är naturligtvis äventyren:
Churchill har ett slags lätt kraft, ett slags
intensitet som verkar alldeles naturlig, inte
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
