Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Winston S. Churchill, Tankar och minnen, anmäld av Gösta Attorps - Eivind Berggrav, Kropp och själ i karaktärsliv och Gudsliv, anmäld av S. S—e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
det ringaste ansträngd, och som man nog
får leta efter motstycke till. Han skriver ned
sina äventyr som gällde det pojkberättelser,
och samtidigt spelar det i dem hans humor,
hans iakttagelseförmåga, hans erfarenhet,
hans skarpa och snabba förstånd. Det är
också engelskt: att vara med och länka
världens öden och samtidigt hålla sig framme
överallt där det finns möjligheter till
personlig erfarenhet av spänning och fara.
Churchill berättar bland annat om episoden
vid Sidneygatan, då ett antal anarkister hade
förskansat sig i ett hus och uthärdade en
regelrätt belägring. En vanlig inrikesminister
hade antagligen stannat i sitt ämbetsrum,
men Churchill var på platsen och i
skott-linjen. Mr Balfour var mycket sarkastisk i
underhuset: ”Vi hava med bekymmer lagt
märke till, sade han i högtidlig ton,
fotografier i de illustrerade tidningarna av
inrikesministern i farozonen. Jag förstår vad
fotografen hade där att göra, men
inrikesministern?” Churchill ger honom ju rätt.
Han är överhuvudtaget villig att erkänna
misstag. Men han skulle inte vara den han
är om han predikade försiktighet. Han har
sett så mycket att han inte ens vill överdriva
klokhetens betydelse. Gång på gång kommer
han tillbaka till den roll som slumpen, eller
ödet, eller någon annan okänd makt spelat
i hans liv: de skarpsinnigaste uträkningar ha
vänts i nederlag, och rena felbedömanden ha
lett till framgång. Han för över
resonemanget på det moraliska planet: när allt
kommer omkring, kan man ändå gärna kosta
på sig att handla så som man känner att
man vill handla. I annat fall får man alltid
skämmas inför sig själv, även om man inser
att det var tur för en att man blev hindrad.
Churchills största bok är naturligtvis
fortfarande ”The World Crisis”, liksom hans
mest charmfulla är ”My Early Life”. Men
även om ”Thoughts and Adventures” inte
kan räknas till det bästa han skrivit, så kunna
nästan alla människor hämta nöje och
lärdom ur den. Det skall inte fördöljas att den
är ojämn: uppsatsen om Moses och
artiklarna om den nära framtidens faror nå ju
inte upp till Churchills vanliga standard.
Men det finns som sagt annat att läsa i boken.
De som känna till Churchills föregående
produktion skola kanske finna, att det här
och var ljuder liksom en ny ton. När han
begrundar, om han skulle vilja leva om sitt
liv, säger han: ”Färden har varit nöjsam
och väl värd att göra — en gång.” Det är
inte så, att han förlorat sin kärlek till arbetet,
striden och äventyret; men det är som hans
liberala mänsklighetstro, hans okuvliga
frejdighet och generositet brötes mot något
mörkare, något ödsligare och alltför erfaret. Han
har ofta sett in bakom förlåten. Segrar och
nederlag ha växlat, hjulet snurrar, och styrka
och maktlöshet och missräkningar komma i
ojämna varv. Vartill tjänar klokhet, vad har
man för nytta av skarpsinne: det är ändå
ödet, meningsfullt, vänsterhänt eller blint som
tar hem spelet. Vi tyckas aldrig bli visare
eller bättre. Men livet är ändå att i
ödmjukhet tacka för. Winston Churchill, den tappre
och frikostige och med lyckans alla förmåner
utrustade, tackar också för det och vill gärna
leva det — en gång. Gösta Attorps
En biskop om kropp
och själ
Eivind Berggrav: Kropp och själ i
karaktärsliv och Gudsliv. Diakonistyrelsen.
3: 75.
Biskop Berggravs nya bok utgör en
över-arbetning av hans Olaus Petriföreläsningar
i Uppsala i våras. Som bekant tilldrog sig
denna föreläsningsserie ett otroligt intresse,
och den vältalande och spirituella biskopen
med det pigga norska rävansiktet talade för
ett entusiastiskt auditorium, som till
bristningsgränsen fyllde hela den väldiga aulan.
I tryck verka kanske föreläsningarna icke
fullt lika starkt, men stilen har kvar sin kraft
och sin charm, och formuleringarna äro över
lag välfunna, på några håll ypperliga. Vissa
kapitel förefalla litet lösa, men andra äro
utarbetade med verklig skärpa och stor konst
— mest lysande är avgjort det utmärkta
kapitlet ”Äro ärftlighet och miljö hela vårt
livsöde?”. I inledningen anger författaren
som en av sina viktigaste uppgifter ”att
bidraga till en sorts upptäckt av kroppen hos
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
