Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Eivind Berggrav, Kropp och själ i karaktärsliv och Gudsliv, anmäld av S. S—e - François Mauriac, Familjen Frontenac; Jean Schlumberger, Saint-Saturnin, anmälda av S. S—e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
kristna”. Hans analys av sexuallivets
förhållande till personlighetslivet är också alldeles
ypperlig, och framställningen höjer sig i
slutorden naturligt till verklig poesi. Berggrav
har något av Söderbloms psykologiska
realism, och som stilist är han kanske rentav sin
lärare överlägsen. Vid sidan av den moderna
kristna psykologien, när den är som bäst,
blir den psykoanalytiska människotolkningen
underligt torftig och inadekvat. Det är, som
om Freuds lärjungar aldrig skulle ana
tillvaron av vissa centrala själsliga domäner,
som om de aldrig hade mött rika och starka
personligheter. Å andra sidan skiljer sig
Berggravs framställning lika fördelaktigt från
den ordinära kristna psykologien, sådan man
möter den i predikningar, uppbyggelseböcker
och ”kristna romaner”.
Bland i boken behandlade problem kunna
särskilt nämnas ”Erotik och religion”, ”Det
religiösa anlaget” (där författaren försvarar
en ståndpunkt som radikalt skiljer sig från
Tor Andræs), samt ”Religiös upplevelse”.
Som prov på Berggravs aktuella kultursyn
kan anföras följande citat:
”Vi se det tydligt i den så kallade
sexual-krisen. Den är nämligen mycket mer en
miljökris än en naturkris. Förvirringen kommer
sig av att man varit med om att upparbeta en
miljö, där allt är anlagt på att hetsa upp de
kroppsliga sexualfaktorerna, exponering av
halvnakenhet, eggande musik och dans,
litteratur och herrumshistorier och
psykoanalys’ — ett koncentriskt bombardemang av
sexualinstinkter och nerver och körtlar och
vad det nu allt heter. Och så kommer man då
med sin vanmaktsoskuld och säger: alla
måste erkänna, att övermakten är uppenbar,
det hjälper inte längre med någon
självkontroll, vi måste få en ’ny moral’. Att på detta
sätt vilja inrätta människosläktets liv och
normer efter en konstlad drivhussituation,
skulle betyda detsamma som att till exempel
inrätta livsnormerna efter narkotiska
individers krav. Man kan inte skönja en psykes
normalstruktur och högsta möjligheter hos en
panikslagen folkmassa. Suggestionens makt
kan förklara mycket, men människosläktets
modell står oberörd av en dylik övergående
miljöpsykos.” S. S—e
Franska
familjeromaner
F r a n g o i s M a u r i a c: Familjen
Fronte-nac. Tiden. 4: 75.
Jean Schlumberger: Saint-Saturnin.
Skoglunds. 6: 50.
Det är ett gott tecken på våra förläggares
ambitioner, att den nye ledamoten av franska
akademien, Frangois Mauriac, redan fått tre
av sina romaner översatta till svenska. Den
sista hör knappast till hans mera betydande
och ger den som känner författarens tidigare
produktion ett visst intryck av upprepning
och sterilitet. Icke desto mindre är det en
intressant och fin bok, av vars konstnärliga
förtjänster åtminstone några räddats över i den
svenska versionen.
Mauriac representerar en författartyp, som
kan sägas vara alldeles okänd i Sverige: hans
romaner vilja först och främst ge kristen
psykologi. Det är icke recensenten bekant, att
någon modern svensk författare av rang
kunnat i romanform teckna en kristen
själsutveckling enligt den klassiska kurvan synd,
ånger, bot och försoning. Mauriac har i så
gott som alla sina böcker följt schemat, och
det gjorde på en svensk läsare ett nästan
exotiskt intryck, när han i sin roman ”Ormboet”
(ingående i Svenska Bok-klubbens
romanserie ) till slut lyckades tolka den gamle
mannens ondska och hat som sviken längtan efter
kärlek. Hur fasansfulla öden Mauriac än
gestaltar — och hans genomlysning av ett
depraverat borgerligt samhälle är obarmhärtig
och grym — låter han alltid en stråle av ljus
skymta vid horisonten: vad de kristne kalla
frid uppenbarar sig sällan som realitet men
nästan alltid som en tyst förhoppning, en ljuv
chans, i hans böcker.
Mauriacs litterära domän är ganska
begränsad. Han skildrar franska småborgare, och
han håller sig i regel till sin hemtrakt —
Bordeaux med omgivningar — där han
fortfarande på sina fäders gård Malagar
tillbringar somrarna. Han studerar med en
allvarlig och dyster melankoli, som kan göra
ett nästan spanskt intryck, allehanda
trage
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
