Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - François Mauriac, Familjen Frontenac; Jean Schlumberger, Saint-Saturnin, anmälda av S. S—e - Madelon Lulofs, Kuli, anmälda av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Men den är vårdat och kultiverat genomförd
och både i psykologi och naturskildring lyfter
den sig ibland till ett slags öm finess, som
är ett mycket förnämt värde, direkt lyftat ur
den stora franska diktens outtömliga
skattkammare. Det är en heder för Skoglunds
förlag att ha presenterat denna roman för
svensk publik. S. S—e
Kulier
Madelon Lulofs: Kuli. Översättning av
Saima och Nils Fulton. Norstedts. 5: 75.
Om livet på Sumatra, enkannerligen dess
ostkust, får man genom den unga
holländska författarinnan Madelon Lulofs’ två till
svenska översatta romaner — den första,
”Gummi”, utkommen i våras och redan
berömd så att det förslår, den andra, ”Kuli”,
nyligen utgiven i, som det förefaller, lika
förstklassig översättning som den förstnämnda
— en mera levande och åskådlig bild än vad
Carlssons skolgeografi av lätt förklarliga skäl
någonsin kan meddela. Redan det är mycket,
ty lättillgänglig litteratur i det intressanta
ämnet ha vi intet överflöd av, såvitt
anmälaren, vars beläsenhet i detta stycke dock är
skamligt minimal, har sig bekant.
Mot romaner, vars handling utspelas i
exotisk miljö, gör man nog i allmänhet riktigast
i att intaga en attityd av skepsis och
kallsinnighet. Det har florerat så mycket humbug
i genren, att en sådan position verkligen är
befogad, ja, är att livligt rekommendera.
Lafcadio Hearn och Kipling, Gauguin och
Jo-seph Conrad, E. M. Forster och Pearl Buck:
dessa hålla måttet — men vad därutöver har
varit, har mest varit av ondo och renderat
den från början välvilligt inställde läsaren
en besvikelse, besk i åminnelse. En sådan
känsla vägrar emellertid att inställa sig efter
läsningen av Madelon Lulofs’ två berättelser
från tropikerna. Tydligen hör hon hemma
bland det fåtal västerländska berättare, som
verkligen ha något av vikt att säga om livet
i exotiska trakter. Man kan tryggt ägna en
stund åt hennes böcker, ty man har hela tiden
en känsla av att befinna sig i sällskap med en
människa, som inte far med lögn, inte ger sig
ut för att veta mer än hon verkligen vet; men
vad hon vet — och det är tydligen inte litet
— förstår hon att återge intensivt, åskådligt
och suggestivt. Hennes böcker äro framför
allt i hög grad levande, och därvidlag så vitt
skilda från hekatomberna av banala
turistskildringar som gärna är möjligt. Mellan en
falsk och en äkta spanjor är det nu en viss
skillnad. Mellan en rafflande och ytlig
turistaffisch och ett intensivt och inspirerat
konstverk är också ett oöverstigligt svalg befäst.
Miljön i Madelon Lulofs’ andra roman
”Kuli” är densamma som i hennes första bok
”Gummi”. Det är med andra ord livet på
Sumatras gummiplantager, som skildras. Men
medan hennes första roman framför allt
uppehöll sig vid de vita plantagemännens tillvaro,
ger hennes andra berättelse en skildring av
kontraktkuliernas liv.
Upptakten till den egentliga berättelsen
ut-göres av en skildring av livet i en
sundane-sisk by på Java. Bufflarna beta på
grässlätten; nere i dalen, där det är svalt och fuktigt,
ligger byn. Roeki och hans kamrater rida
grensle på bufflarna; fram mot aftonen
kränga de av sig sina kläder och bada i
floden. Sedan går man hem till byn, sätter sig
i kretsen av män, som samtlats på byplatsen,
röker och pratar, tills natten, ”som Allah inte
ämnat för människorna”, faller på och det
är tid att lägga sig. Riset mognar, året går
sin jämna gång. En dag kommer en främling
till byn. Med förespeglingar om guld och
unga kvinnor lockar han några av de unga
männen med sig. De värvas som kulier och
anträda den långa tågresan till
gummiplanlagerna på Sumatra. Vad som väntar dem
där är ett enahanda och tröstlös arbete. Dag
lägges till dag, år till år. Träden tappas på
gummi, man sopar sitt golv, äter sin mat,
sover på sin brits. Så har den vite mannen
befallt. Och när det gamla kontraktet är till
ända, luras man att rita sitt bomärke under
ett nytt. På avlöningsdagen samlas man i
baracken till tärningsspel. Har man tur, kanske
man på kvällen har pengar över till en
kvinna. Till omväxling i långtrådigheten och
tristessen dödar man en kines, som haft
umgänge med någon av ens kvinnor. Åren rinna
bort, och av Roeki, som kom som yngling
från sin by på Java, har det blivit en gammal
man. Sina pengar har han regelbundet spelat
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
