Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Claude Houghton, Julian Grant går vilse, anmäld av Margit Abenius - Ellen Glasgow, I lugnt vatten, anmäld av B. M. - Ester Ståhlberg, Se, drömmaren kommer där..., anmäld av G-J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Claude Houghton velat och lyckats analysera
i boken karakteriserar troligen också hans
egen författarpersonlighet och måste väl då
och då repellera. Men det är en intressant,
idérik och ovanlig bok. Margit Abenius
I lugnt vatten
Ellen Glasgow: / lugnt vatten.
Översättning från engelskan av Teresia Eurén.
Norstedts. 7: —.
Ellen Glasgows roman spelar över ett
tidsavsnitt, som sträcker sig från århundradets
början fram till världskriget: skådebanan är
en småstad i någon av Amerikas sydstater.
Det är ett skede av yttre idyll och inre
problematik, som här tolkas med ömhet och fin
inlevelse, en epok av förljugna kulisser,
uppmålade illusioner, men också av hållning och
självbehärskning. Vad boken har att förtälja
om tidens verkliga historia, dess
politisk-sam-hälleliga innebörd, är föga eller intet. Den
handlar om idel privata livsöden, om privata
känslor och deras växelspel i en skyddad
miljö, i en luft, som är en drivhusatmosfär för
melankoli och passion, som är tung av
syko-morers andedräkt och endast då och då
förpestas av dunsterna från ett uppväxande
fabrikskvarter. När boken slutar, har
världskriget redan brutit ut. Det omnämnes, men
man förnimmer det knappast. Om luften
vibrerar, är det fortfarande av erotik, av
personliga missräkningar, av subjektivt vemod,
icke av karteschernas detonationer. Detta är
romanens största svaghet. Kriget som brutal
antites till ett skede av artificiell humanitet,
bedräglig förfining, konstlade konflikter och
verklig nöd borde med en helt annan
ödesklang än som nu är fallet ha fått ljuda över
bokens slutsidor.
Som den är, har den många förnämliga
egenskaper. Man glömmer icke så lätt det
tjusande porträttet av den unga flickan Jenny
Blair, icke heller gamle general Archbald,
som led och förblödde under iakttagande av
den finaste diskretion. I Eva Birdsongs gestalt
har författarinnan förkroppsligat tidens eget
livs- och skönhetsideal, som bakom den
magnifikt strålande fasaden rymde så mycken
tomhetskänsla och rådvill ångest. Också
bipersonerna ha liv och konkretion. Alla ses de
under en himmel, som långsamt förvandlas.
I skildringssätt och språkmelodi, i den
skön-hetsdager, varmed figurerna omgjutas, är det
något, som avlägset erinrar om Ricarda Huch.
Men av den större författarinnans demoni,
hennes stolta anslag och hänsynslösa klarsyn
har Ellen Glasgow intet.
Romanförfattare av i dag ha merendels
en högt uppdriven teknik, men i ett hänseende
visa de ofta en påfallande oförmåga: det är
i ”konsten att sluta stycken”, d. v. s. att sluta
dem i tid. De ha en benägenhet att uttrötta
sig själva, sitt ämne och sina läsare, och de
efterhärma livet också därutinnan, att de
fördärva många goda uppslag genom tidsutdräkt.
Ellen Glasgows roman har samma fel som
flertalet romaner: att vara för lång. Den är
väl icke en av de allra digraste luntorna, men
den är ändå avgjort för omfångsrik i
förhållande till fantasiens uthållighet och
budskapets vikt. Icke desto mindre är den ett vackert
förvärv till svensk översättningslitteratur. Den
framträder i en mönstergill tolkning, utförd
av Teresia Eurén. B. M.
Drömmare
Ester Ståhlberg: Se, drömmaren
kommer där ... Bonniers. 6: 50.
I den långa inledningsnovellen i Ester
Ståhlbergs ”Se, drömmaren kommer där . .
är början otvivelaktigt konstnärligt starkast,
men även senare hälften väger tungt tack
vare den utomordentliga aktualitet historien
äger och den klara, mänskliga framställning
den ger av ett problem och ett
händelseförlopp, som man inte gärna kan stå likgiltig
inför.
Författarinnan skildrar en judefamiljs öden
i Finland före och efter frihetskriget. Det är
den unge läkaren Ruben Stein, som
tillsammans med sina bröder och rasfränder kämpar
en förtvivlad kamp för att bli tillerkänd
mänskliga rättigheter. Skildringen av
förnedringsåren är helt enkelt storslagen i sin
stränga knapphet, sitt återhållna patos, sin
absoluta frihet från överdrifter och falska
ton
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
