Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Problemet Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROBLEMET SKÅNE
jordbruk, industri, handel och sjöfart, i
vetenskap, konst och litteratur. Och ändå! De
känna sig inte riktigt ha lyckats, i alla fall.
Inför den innersta kritiska blicken. Varför?
Vad beror det på?
Svaret ligger i deras egen
självkarakteristik, att de egentligen icke tillhöra Sverge
utan Europa. De känna sig isolerade, och
denna deras känsla av isolering gentemot
Sverge beror på deras i det föregående
påpekade ostridigt högre civilisationsgrad.
Denna skånska isoleringskänsla gentemot
Sverge är av exakt samma slag som de gamla
kulturlandens, till exempel England och
Frankrike, gentemot övriga världen.
Fransmännen tgla alltid om ”la pauvre France”,
engelsmännen fylla ju sitt liv med
självkritik och med kritik av England. Varför?
Den kultuf och civilisation, som de veta sig
äga, som de veta sig ha fått genom lyckliga
naturomständigheter och som därför i deras
medvetande bildar ett krav, en plikt mot
världen, den ha de icke lyckats göra till
världens dominerande makt. Därmed känna
de sig icke ha fyllt måttet, ha svikit historiens
och Guds förtroende, och därmed känna de
sig som isolerade maktlösa civilisationsöar i
det barbariska människohavet på jorden.
Det är något av detsamma med skåningen
i förhållande till Sverge. Han har väl lyckats
där erövra yttre ställning och makt men sin
ostridigt högre civilisation hai han icke
lyckats införa i Sverge. Det lägre civiliserade
Sverge har erövrat honom, han har accepterat
detta, gett det nya landet sin kraft, men —
det är icke hans art av civilisation, som präglat
och präglar detta land. När han prövat att
leda den till seger, har han missförståtts och
därför misslyckats, och då har han dragit sig
tillbaka i sin avgränsade isolering och levt
sitt liv för sig. Men var gång uppsvensken
skämtat med skåningen, har han, ovetande,
rört vid detta inre sår, och genom att det skett
ideligen och på ett ofta illvilligt sätt, har det
till sist skapat en överkänslighet, som är den
egendomliga skånska stingsligheten.
Detta är, såvitt jag kan se, det i själva
verket för varje iakttagare med
någorlunda öppna ögon synnerligen påtagliga
skånska mindervärdighetskomplexet.
Skåningarna känna sig mindervärdiga, icke inför
svenskarna utan inför sig själva.
Det är en aristokratisk känsla, som
utmärker alla kulturfolk.
När jag ovan sagt, att vi norrlänningar’
icke ha den, så beror det på, att vi icke ha
en gammal europeisk kultur som
skåningarna. Därför såras vi icke som de av skämt
och hån. Vi äro på marsch fram emot en
levande kultur. De äro framme. Det är
skillnaden.
Det är, såvitt jag kan se, det skånska
pro-blements lösning, och när Sverges olika delar
börja rannsaka hjärtan och njurar, skola de
lättare förstå detta, därmed sig själva,
därmed ytterst Sverge som ett helt, och då skall
synen på Skåne bli mera rättvis än nu. Då
skola också skåningarna bli öppnare mot
Sverge — och kanske är det allaredan på väg.
§ 7.
Skånes utrikesminister Anders
Österling.
Det finns en skåning, som tycks mig för
första gången i dikt och handling
representera just detta nya, mer allsvenska i Skåne
och just i våra egna dagar, och det är Anders
Österling. Han har, som jag i början av
denna lilla uppsats berört, hela den klassiska
skånska stingsligheten, men han har också
något annat och mer, som jag aldrig
klargjort för mig förrän i det sammanhang, jag
nu är inne på. Han är den förste, som på
allvar brutit den skånska lyriska isoleringen.
A. U. Bååth, Ola Hansson, Vilhelm Ekelund
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
