Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Problemet Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
och alla dii minores äro rent skånska.
Ekelund med vissa ansatser till lyftning över
provinshorisonten, men han når aldrig den
konstnärliga befrielsen i dessa försök. Hans
styrka ligger på annat håll.
Österling först har, delvis, förmodar jag,
under påverkan av Karlfeldt, i sin senare
diktning lyckats skapa skånska bilder av
allsvenskt intresse, där dels något
allmänmänskligt giltigt, dels något i gemensam svensk
kulturtradition rotat, äntligen har fått skånsk röst
och klang. Och icke minst i sin senaste bok:
”Skånska utflykter”, har han förmått skriva
om Skåne utan den provinsiella begränsning
och det skånska frimureri, som länge gjort
det skånska onjutbart för uppsvensken.
Huruvida detta är hos honom medvetet och
avsiktligt vet jag icke. Det är väl knappast
troligt. Så mycket värdefullare ur allmän
svensk synpunkt är det. Ty då tyder det på,
att skiljemurarna mellan det skånska och det
svenska börja vittra ner och att skåning och
uppsvensk börja närma sig varandra.
Och som kunglig skånsk litterär
utrikesminister med verksamhet i Stockholm har
Österling sålunda bidragit väsentligt till
bildandet av det provinsnationernas förbund,
som är det framväxande enhetliga Sverge.
Det är ingen liten insats i svenskt kulturliv.
§ 8.
Problemet Skåne.
Nu får man naturligtvis inte hårdraga det
ovan sagda och pressa distinktionerna för
hårt utan minnas, att detta är sådana
generaliseringar, som man måste använda sig av,
då man vill rama in ett problem och söka
fixera det för blicken. För många, kanske
flertalet skåningar är naturligtvis den
känslovärld, som här skildrats, antingen icke alls
befintlig eller så diffus, att de ha föga
med
vetande om den. Distinktionerna träffa främst
eliten.
Men detta problem Skåne är intressant ur
en vida större synpunkt än bara den skånska.
Det moderna livet, med dess tendens till
nationellt enhetsarbete, med dess
kommunikationer och ständiga folkomflyttning, för de
olika provinserna allt närmare varann, och
hembygdsrörelsen har ju i samband därmed
sökt dra fram provinskaraktärerna i dagen.
Följden av allt detta har blivit, att det
gamla begreppet Sverge i hög. grad
uppluckrats. Det är faktiskt inte lätt att säga, vad
det svenska i våra dagar egentligen är. I
stället har det provinsiella framträtt på ett
nästan förbluffande sätt. Det är numera det
mest konkreta, medan det svenska företer en
viss abstraktionens blekhet.
Detta fenomen torde böra betraktas såsom
temporärt.
Vad som sker med poängterandet av allt
det provinsiella i landet är väl närmast ett
ökande av rikskänslans individuella
facet-tering och därmed dess fördjupande.
Här har den skånska facetten behandlats.
Vilka provinser äro jämte Skåne de mest
markanta? Småland, Värmland, Dalarna,
skulle jag tro. Men hur se de på sig själva
och på riket?
Det vet man inte mycket om. Det skulle
vara intressant att få veta. Och alla de andra,
näètan okända landskapen? Ha de
självmedvetande? Hur ter det sig? Ha de
riksmed-vetande? Och hur ter sig det?
Skåne står tydligast för blicken, emedan
det är kulturellt längst hunnet och därmed
andligen mest utpräglat. Men när man börjar
röra vid dess egendomligheter, upptäcker
man, att alla landskaps egendomligheter
framträda som likartade problem, och
därför framstår problemet Skåne till sist bara
som det första momentet i det moderna
problemet Sverge.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
