Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Fallada: Stora granna östra skogsängen. Novell. Översättning av Hugo Hultenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FALLADA
STORA GRANNA ÖSTRA
SKOGSÄNGEN
I torsdags fick far det rekommenderade
brevet. Det tog honom en god stund att sprätta
opp det och läsa det, jag såg att han blev mer
och mer upprörd. Länge, länge satt han med
fingrarna i håret, som om han inte kunde
förstå det.
— Vad var det för brev du fick,, far?
frågade mor.
Far svarade inte. Vi gick ut på arbete sonj
vanligt. Vi hade en bit kvar av potatislandet,
som skulle gödslas, men inte sa han ett ord till
mig heller på hela dagen. Brevet hade han i
tröjfickan, men jag såg aldrig att han tog opp
det, han hade väl fattat nu vad som stod i det.
Vi åt middag som vanligt, och vi åt också
kväll som vanligt, men far var kanske ännu
fåmältare än han brukade vara. Jag gav rätt
noga akt på honom, men eljest kunde man just
ingenting märka. När vi fått vår kvällsvard,
gick jag ut i lagårn och gav kräkena vatten. Då
kom far efter mig dit. Han stod tyst och såg
på. Stora Bläsan, vår bästa ko, drack opp
nästan tre ämbar. När han såg det, suckade
han för första gången och sa:
— Hur ska vi kunna föda alla de här
krit-terna i vinter?
— På skogsängen finns ju foder så det
räcker, sa jag.
— Ja, det gör det, sa far. Följer du med
nu?
Jag följde med honom. Vi tog vägen genom
byn. Hos Fingers såg jag bonden och moran
stå utanför grinden och tala med vagnmakar
Stark, men när vi kom närmare, var de
försvunna. Det kunde vara en tillfällighet, men
jag tyckte inte det såg så ut. Det var något
som inte var som det skulle, dét märkte jag
mer och mer.
När vi gick förbi Kleinschmidts, såg jag
mig om efter Märta, men hon syntes inte till.
Märta syns nästan aldrig ute på bygatan, hon
har alltid något att göra inomhus, även om
kvällarna när andra har slutat arbeta. De är
bara torparfolk, Kleinschmidts, inte bönder
som vi och Fingers, men jag går i alla fall ofta
in till dem, för jag har ett gott öga till Märta.
När vi kom ut ur byn, gick vi först över
Baumgartens ägor. Där såg det skralt ut med
grödan, och det sa far också. Det beror inte
bara på att jorden är god, den måste också
skötas riktigt. Men arrendatorn har för länge
sen fått klart för sig att han betalar för högt
arrende och inte kan komma ut med det, och
därför gör han sig inte längre så mycket
besvär. Det är ofta så här i livet: när en ser
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
