Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Fallada: Stora granna östra skogsängen. Novell. Översättning av Hugo Hultenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FALLADA
att det går galet, så gör en rentav allt vad
en kan, för att det ska bli riktigt galet. Jag
gjorde ju så jag med, sedan.
När vi kom till skogen, tog far av genom
den, och då förstod jag att han ämnade sig
till östra skogsängen. Och när jag så tänkte
på att vi hade fått det rekommenderade brevet
i dag på morgonen och att Fingers hade gått
in när de såg oss komma, så visste jag en hel
del ändå, fast far ingenting hade sagt. Aldrig
hade jag trott att Fingers kunde vara så
nedriga. Skogsängen är deras, men vi har
arrenderat den av dem i alla tider. Inte har vi något
skrivet oss emellan, och inte betalar vi dem
några pengar, men vi sköter ängen, harvar den
och gödslar den, rensar opp dikena ibland och
slår den. Och av höet får vi hälften för vårt
arbete, och Fingers tar den andra hälften, för
att ängen är deras. Vi har också satt opp
gärdsgård kring den, så att inga djur ska
komma och trampa ner gräset. Vi behöver
ängen för våra kräk, vi skulle aldrig kunna
föda dem över vintern, om vi inte hade höet
från östra skogsängen. Fingers behöver inte
ängen, de har också västra skogsängen och får
så mycket hö, att de till och med kan sälja.
Därför är det så nedrigt av Fingers, och så det
där med rekommenderat brev också, när vi bor
bara fem hus från varandra. Men jag vet nog
hur det hänger ihop, och far visste det också.
Vi stod i skogsbrynet och såg ut över ängen.
Det var redan halvmörkt, och en liten dimma
låg utmed marken, men vi kände ju ängen och
visste vilket fint foder som växte på den. Vi
behövde inte titta på den mer än vi gjort, men
det var ändå skönt att stå där och ha den för
ögonen. Det var ju också fördenskull som far
hade gått dit med mig.
— Ja, ja, sa far, den här ska vi alltså bli
av med.
— Nej, svarade jag.
— Var vi ska få foder ifrån, det förstår jag
inte, sa far. Vi får lov att sälja hälften av
kräken åtminstone . .. Men det går inte heller,
för då blir det inte dynga så det räcker.
— Vill de ha den genast, far? frågade jag.
— Ja, innan första slåttern ... Se, vi har
ingenting skrivet, därför behöver de inte bry
sig om nån uppsägningstid. Jag borde ju
haft ett kontrakt, men det tänkte en annan
aldrig på.
— Inte jag heller, sa jag.
Nu lämnade vi i alla fall skogsbrynet och
gick ut på ängen. Den luktade så friskt, det
är en grann, präktig äng, med fett och frodigt
gräs, kräken äter gärna det höet. Det var en
stor olycka att bli av med en sådan äng. Vi
skulle aldrig gå i land med gårdsbruket utan
den, det skulle aldrig kunna bli vad det nu
var.
— Jag övertalar dig inte, Jochen, sa far.
— Nej, nej, bekräftade jag.
— Frågan är om du kan.
— Jag tror inte det, sa jag.
— Är det för Märtas skull?
— Det också, medgav jag. Jag hade aldrig
talat med far om den saken, efter hon bara var
torpardotter. Det är inte så lätt. Men om också
inte Märta vore, sa jag sedan, tror jag inte det
skulle gå med Ella.
— Det är din sak, sa far omigen. Men tänk
på att ni får ligga i och knoga hela dagarna,
och om kvällarna är ni dödströtta. Du behöver
inte vara så mycket tillsammans med henne.
— Det kan nog vara sant, svarade jag.
Sen gick vi hem igen. Det var nu alldeles
mörkt, far gick framför mig, han suckade ett
par gånger. Det gjorde mig ont om honom,
han börjar bli gammal nu, och han har fått
slita och släpa för gården. Han har arbetat
opp den fint, men blev vi nu av med östra
skogsängen, så hade ju allt varit förgäves. Det
finns inga ängar att köpa i våra trakter. Vi
försöker reda oss med seradella, men får vi ett
torrt år, blir det ingen seradella, och då står
vi utan foder. Nej, det var inte tu tal om det,
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
