Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Fallada: Stora granna östra skogsängen. Novell. Översättning av Hugo Hultenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORA GRANNA ÖSTRA SKOGSÄNGEN
förlusten var oersättlig, men jag kunde ju i
alla fall inte hjälpa honom, så synd jag tyckte
det var om honom.
Vid krogen stannade far.
— Ska du gå in ett tag, Jochen? frågade
han.
— Jag? sa jag. Kommer du med då?
— Nej. Men du skulle kanske ta dig ett
glas nån gång. Här har du två mark.
— Det tjänar ingenting till, far, sa jag.
Men jag ville inte sätta mig emot honom
i det också, utan gick in. Där satt bara
fiskåren Strassen och krögarn själv. De talade om
att det såg ut att bli en torr vår. Det var ju
inte särskilt uppmuntrande för mig, jag tänkte
hela tiden på ängen och seradellan på de torra
sandbackarna utan regn, men jag stack i alla
fall in ett ord ibland i deras samtal. Och så
drack jag ganska friskt. När klockan gick på
tio, steg jag opp och betalade. De två marken
strök åt som ingenting, det hade blivit åtta
snapsar, en sejdel öl och en cigarr. Jag var
ganska full, men det bekom mig ingenting, jag
skulle ändå inte göra som far ville.
Jag gick inte hem, jag gick ner till
Klein-schmidts i stället och klev över
trädgårdsstaketet. Det var längesedan släckt och mörkt
hos dem, men jag knackade ändå på Märtas
fönster. Jag visste att Märta låg i samma rum
som sin lilla syster, men det gav jag katten.
Hon var genast i fönstret. Jag viskade:
— Kom ut! Och hon kom strax ut.
Jag är ett helt huvud längre än Märta, men
jag likar na gott ändå. Hon har så grant
askblont hår, inte kortklippt, utan långa flätor.
Och så har hon mörka ögonbryn och bruna
ögon och alltid röda kinder; aldrig blir hon
blek, fast hon arbetar som en slav. Hon är
den duktigaste till att arbeta i hela byn, och
aldrig försöker hon smita undan, nää då,
aldrig.
Jag talade om det för henne, och hon hörde
på helt lugnt, det var som om hon redan visste
alltsammans. Naturligtvis visste hon
alltsammans — i en by kan ingenting hållas hemligt.
Därför visste hon alltsammans.
Vi gick ett stycke, och så stannade vi lite,
hon hörde på mig helt lugnt. Sen gick vi en
bit igen, och rätt som det var stod vi nere vid
sjön, och böljorna kom sakta plaskande genom
vassen, och jag var nära förtvivlan, för att
hon inte sa något. Jag gjorde riktigt klart för
henne att jag aldrig skulle ta Ella, att jag
inte stod ut med henne, men hon svarade
ingenting. Hon uppmuntrade mig inte alls. Då
sa jag till henne att när allt kom omkring var
det nog så gott att jag gav mig in vid
riks-värnet, och sedan, om en sex, åtta år. skulle vi
kunna gifta oss.
Hon har alltid ett så skojigt sätt, och
kanske var det också fånigt sagt, det där om
riks-värnet, jag är ju redan bra gammal för det,
och jag sa det för resten bara för att jag var
full — hon drog mig genast i öronen och
frågade:
— Tror du far din klarar sig bättre, om du
ger dig av från gården?
Jag talade ännu en stund, men jag förstod
att det inte tjänade något till, och då blev jag
tyst jag också. Vi hade satt oss på en sten, tätt
intill varandra, och rätt som det var såg jag
att hon grät. Jag hade aldrig förr sett henne
gråta så. Först började jag tala igen, men
sedan tog jag henne i knäet. Hon kunde slå
armarna om en så hårt, så hårt, som om en
varit hennes enda tillflykt i världen, inte bara
en dum bondpojke, utan allt på denna jord.
Men aldrig förr hade vi kramat varandra så.
och då skedde det. Hur det riktigt gick till,
det minns jag inte nu, men vi gjorde det. Vi
hade aldrig förr gjort det, men nu gjorde
vi det.
Nästa söndag gick vi sedan till Fingers, far.
mor och jag. De väntade oss, mor hade kanske
nämnt något, allt gick som av sig självt, och
jag behövde inte säga ett ord. Om någon
upp
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
