Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Vad skall man tro om människan? - Anmälda böcker - Alf Nyman, Nya vägar inom psykologien - Joseph Jastrow, Huset som Freud byggde - Julian Huxley, Vad vågar jag tro? - Alfred Adler, Livets mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
ler mot honom lika oberört som förra gången.
Vad vill Watson då säga? Eller psykologen
skall gå med en väninna på teatern men i sista
stund säger hon återbud, förebärande
huvudvärk. Psykologen blir uppjagad; även med
sina allra finaste instrument kan han inte
fastställa huvudvärken eller vara säker att den
ensamt förorsakat återbudet. Kort sagt, man
kommer ingenstädes vare sig i den
vetenskapliga psykologien eller i livet med fastställande
av blotta beteendet. Det är nog att tillägga att
Watsons egen föreställning om den önskvärda
mänskliga mekanismen innebär en
målsättning, som tillhör det för psykologen förment
otillgängliga inre livet.
Vida intressantare är den i Sverige hittills
föga omtalade gestaltpsykologien, utbildad
av-tre tyska forskare, Wertheimer, Koffka och
Köhler. Den vänder sig mot
”mosaikpsykologien”, som i människans psyke endast vill
se en summa av elementära förnimmelser. Det
första och ursprungliga är, säger denna
psykologiska skola, just helheten. Melodien är mer
än summan av sina toner; den kan
transponeras och melodien står ändå kvar, ja, varje
enskild ton bestämmes av melodien som
helhet. Denna princip är, som man strax finner,
av fundamental betydelse. Den fastställer
människosjälens egenart.
Wertheimer har, som Nyman ingående
skildrar, visat att grundsatsen icke mindre
gäller för bilderna på synfältet. De tyska
psykologerna ha återfunnit denna
helhetsförnimmelse eller gestaltkvalitet i snart sagt alla
andens funktioner. Det må vara sant att man
härvid icke hunnit utföra tillräckligt
noggranna undersökningar. Icke dess mindre är
denna teori utomordentligt bärkraftig. Den
gäller som en suverän lag för den
konstnärliga betraktelsen och för konstverket, icke
blott för musiken utan lika mycket för
måleriet, för skulpturen och för diktens alla
skapelser. Delen får här sin betydelse av det hela
och det hela av delen. Detsamma gäller en
personlighets liv och uttryck och vår
uppfattning därav. Bergson har i sina betraktelser
över tiden och själsinnehållens ömsesidiga
”penetration” av varandra varit inne på
samma tankar. Gestaltpsykologien har
förtjänsten att både på experimentell väg och
genom introspektion ha berett plats i
psykologien för denna helhetsuppfattning, välbekant
eljest inom den konstnärliga verksamheten
och för den humanistiska forskningen.
Wertheimer säger med berättigad
opposition mot gängse psykologi i ett föredrag, Über
Gestalttheorie (1924): ”Man kommer från
något starkt levande, som har försiggått inom
en, slår efter, vad psykologien, vad
vetenskapen har utvunnit av dessa ting, läser och
läser och har därefter den klara känslan: man
har mycket i sin. hand och egentligen dock
ingenting. På något sätt har det som föreföll
en vara det viktigaste, det väsentligaste, det
levande i saken gått förlorat därvid. Ett
speciellt exempel må nämnas. Vem har inte
upplevt vad det betyder: en lärjunge förstår! Vem
har inte själv upplevt, hur ett sådant
begripande försiggår, när för första gång ett
matematiskt, ett fysikaliskt sammanhang går upp
för en. Men man må slå efter vad psykologien
ända tills helt nyligen, vad läroböckerna i
pedagogik, den pedagogiska psykologien säga
till detta kapitel. Man blir förskräckt över
armodet, torkan, det livsfrämmande, det
fullständigt oväsentliga i allt det, som yttras
därom.”
Nymans framställning av psykoanalysen är
mycket klar och riktig och han tillfogar en
berättelse om experiment han själv företagit
och som ge intressanta och övertygande
exempel på hämningar vid ett antal
försökspersoners lösande av enklare logiska uppgifter.
Kapitlet om karakterologien har fått ett
tillskott i historiskt intresse genom författarens
inledande framställning av den gamla läran
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
