Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- John Landquist: Vad skall man tro om människan?
- Anmälda böcker
- Alf Nyman, Nya vägar inom psykologien
- Joseph Jastrow, Huset som Freud byggde
- Julian Huxley, Vad vågar jag tro?
- Alfred Adler, Livets mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAD SKALL MAN TRO OM MÄNNISKAN?
om de fyra temperamenten, i allmänhet
numera blott till namnen bekant.
*
Den amerikanske psykologen Joseph
Jast-rows bok ”Huset som Freud byggde”
levererar nog den farligaste kritik som
freudianis-men varit utsatt för. Jastrow är inte någon
högdragen talesman för någon äldre
psykologisk skola, inte heller är hans angrepp
upphettat av någon fördomsfull konventionalism.
Han möter Freud med den vetenskapliga
metodens anspråk och vapen, och envar kan följa
hans bevisföring. Därjämte talar i glättig ton
hos honom det bildade sunda förnuftet. Fullt
övertygande är Jastrow, när han påvisar
fantastiken, den långsökta krångligheten och det
bristande verklighetsunderlaget i skolans läror
om Oidipuskomplexen och om den infantila
oral- och analerotiken. Det avgörande felet
därvid är att Freud, driven av
systembyggar-intresse, identifierat alla organismens
lustkänslor med sexuella känslor, och rörande
Oidipuskomplexen — ett föga träffande namn,
ty tragediens Oidipus gifte sig ovetande vid
vuxna år med sin mor, som han ej tidigare
känt, och led sålunda icke av några
komplex — har han likaså ogrundat sexualiserat
eller i alla händelser översexualiserat de
känsloreaktioner av synnerligen fri och
växlande art, som uppstå mellan barn och
föräldrar och mellan syskon inbördes. Det skall
ej vara lätt för de ortodoxa freudianerna att
i dessa stycken vidare vinna tilltro efter en
sådan demonstration. De börja i dessa
avseenden framstå som en föråldrad sekt, drivande
någon slags svattkonst, som blivit likgiltig.
Freudianernas gamla argument om den
moraliska censuren, som reser motstånd mot
erkännande av de sexuella motiven, gör ej
mer samma effekt. Tiden har blivit van att
erkänna vad som helst i den vägen. Den kritik,
som i Jastrow har en representant, utgår bara
3. — B. L. M. 10.
från den omständigheten att ett fritt och
noggrant studium av människan visar att det inte
förhåller sig så som freudianerna mena.
Men efter all skoningslös kritik kvarstår
även för Jastrow, må vara i mycket
avsexuali-serad, själva grundstrukturen i den freudska
djuppsykologien. Han erkänner att det finns
en undermedveten rymd, i vilken våra
upplevelser sjunka, att de därifrån påverka oss
och att hämningar existera. Han förnekar ej
Freuds epokgörande betydelse i psykologien.
Full rättvisa ger han därvid dock icke åt
Freud. Särskilt har han icke tillräckligt erkänt
hans drömtydnings geniala och förblivande
förtjänster. Den bild som boken ger av Freud
själv som vetenskapsman och som författare,
av hans allvar, tålamod och sinnrikhet är
alldeles för njugg. Låt vara att Freud i mycket
tagit miste, så är han dock den originala
upptäckaren av ett nytt, stort forskningsområde.
Docenten Olle Holmberg har i sin pdedning
hjälpt till att reparera denna bokens brist,
i det han erinrar om Thomas Manns
positivare omdöme. Arbetet är väl översatt av Nils
Holmberg. Det förtjänar i hög grad att läsas.
En kritiklöst anammad freudianism har på
sistone börjat utöva ett skadligt inflytande
också på en naiv svensk litteratur. Jastrow bör
bidra att inhibera vidare billig mytbildning;
men efter hans raseringsarbete ser man eller
skymtar åtminstone också i hans arbete de
delar av Freuds byggnad, som stå kvar,
oangripna och oangripliga.
Biologen Julian Huxley, sonson till Thomas
och bror till Aldous Huxley, har skrivit en
stimulerande bok, ”Vad vågar jag tro?”, om
människans framtidsutsikter och om hennes
framtidsreligion. Han är till temperamentet
mycket olika romanförfattaren; han häftas
icke av någon skepsis med hänsyn till
människans obotliga brister; han icke blott för-
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 21 15:35:03 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-10/0035.html
