Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fredrik Böök, Historier från Hallandsåsen, anmäld av Georg Svensson - Albert Engström, Naket, anmäld av S. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
det förgångna och respekten för det gediget
mänskliga förtjäna de stort beaktande.
Böök har haft det utmärkta uppslaget att
samla sina historier kring en gästgivargård,
Margretetorp i Skånes nordvästra hörn. Icke
nog med att han i gästgivare Ekberg,
”Hallandsåsens Herodotos”, haft en outsinlig
kunskapskälla, gästgivargården är i sig själv en
miljö, som länge tiggt om en hävdatecknare.
Den var för forna tiders landsbygd vad
järnvägsstationen är nu. Men den stora skillnaden
är den, att medan den nya tidens brådska gjort
en järnvägsstation till en bråkig och trist
plats, där ingen stannar längre än
nödvändigt, så var gästgivargården ett behagligt
rastställe, där även den ivrigaste resenär gav sig
tid att stanna länge nog för att bli något mer
än en anonym passagerare. Otaliga voro de
människoöden, som i större eller mindre
flikar skymtade för en uppmärksam iakttagare
bakom disken. Och folket på Margretetorp
tycks i alla tider ha haft ögon och Öron med
sig. Till sina efterkommande ha de icke blott
lämnat efter sig en god hantering utan även
ett förträffligt lager av goda historier. Och till
detta lager har Böök haft fri tillgång.
De flesta av historierna äro både spännande
och roliga. Vi behöva icke här avslöja något
om innehållet. Vare det nog sagt att det är
av mycket skiftande art. Det rör sig om både
kammarherrar och backstusittare, om det som
hände på salig Karl XHI:s tid och det som
hände i går. Där finns en förtjusande historia
om olycklig kärlek mot fonden av ståtliga
slottsparker och prästgårdsidyller, där finns
också historier om tattare, tjuvar och
våldsmän. Det är som om detta omväxlande, på en
gång karga och yppiga, heroiska och blida
landskap här uppe kring åsen ägde en
förmåga att gestalta natur och människor med
samma rika fantasi. Naturligtvis har inte
författaren heller ansträngt sig för att göra sina
figurer mera vardagliga än traditionen
framställt dem. Traditionen förenklar, förstorar
och romantiserar gärna sina figurer, men den
gör det oftast med stil och kraft i teckningen.
Av sådana figurer rymmer Bööks bok ett
präktigt galleri, och det är ganska upplyftande att
ta det i betraktande. Georg Svensson
Naket
Albert Engström: Naket o. s. v.
Bonniers. 10: —.
Det har klagats över att Albert Engström
aldrig ritar vackra flickor. Antingen är det
subbor eller societetskarikatyrer. För att
bevisa oriktigheten av detta påstående inleder
han sin nya bok med en serie reproduktioner
av modellstudier från senare år. Men inte
bara därför. Han säger själv i förordet, att
han hoppas teckningarna ”skola betraktas
som gammaldags både i fråga om teknik och
innebörd”. — ”Jag vill att de skola betraktas
som ett slags reaktion mot de sista dagarnas
heligas sätt att se och teckna.” Bakom denna
önskan ligger konstnärens krav på ärlighet
och kunnighet. Men inte någon lust att bli
efterapad i tekniskt avseende. Tvärtom:
”Man bör icke teckna som jag, utan som
man själv ser eller vill ha sitt arbete sett.”
Det övriga av bokens innehåll är inte just
naknare än vanligt. Fast Engström är ju
egentligen alltid naken, föraktande all slags
maskering. Öppet kommer han publiken till
mötes med hela sin rika och generösa
människa. Han snålar aldrig med sig själv, är
aldrig rädd för att blotta sig. Naken och
anständig. Knappast någon har väl använt så
mycket fula ord och gester som han,
knappast någon har väl skildrat så mycket fult.
Och gjort det på ett så anständigt sätt.
Snygghetskänsla är kanske det rätta ordet.
Knappast någon har som sagt skildrat så
mycket fult. Och fått det att lysa så vackert.
Det är hemligheten med Engströms konst, det
är humorns hemlighet — att se det sköna i
det fula. I ”Naket” finns några praktexempel
på denna hans faktiskt underbara förmåga.
Där är porträttet av Petter i Äspholmen i
”Rospiggar”. En rå sjöbuse — ingalunda
karikatyristiskt chargerad utan fruktansvärt
verklig — som börjar med att skrämma en,
men slutar med att vinna ens sympati, nästan
med att tjusa en. Och där är historien om
”Fröken Sidolin”, den bästa i boken och i
klass med det bästa Engström
överhuvudtaget gjort. Ett mästerstycke av
karakteri-seringskonst.
För övrigt är det den vanliga rika bland-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
