Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Albert Engström, Naket, anmäld av S. B. - Anders Österling, Skånska utflykter, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
LIGGANDE MODELL
Teckning av Albert Engström i ”Naket”.
ningen av berättelser från Småland och
Roslagen. Ungdomsminnen och
mandomsupp-levelser. Skildringar av människor och
landskap han mött. Och kåserier över dagens
händelser. Hans blick och hans språk äro
desamma de alltid varit. Blicken har kanske
med åren blivit en aning mildare. Men inte
svagare.
I ”Smålandsoriginal” säger han:
”När jag tänker tillbaka på min barndom,
finner jag att jag nästan uteslutande måste
ha träffat original. Kanske har jag själv
blivit ett sådant utan att märka det, ty
sådant upptäcker man kanske inte själv.”
Albert Engström är original. Unik.
Absolut och gudskelov. S. B.
Skånska utflykter
Anders Österling: Skånska utflykter.
Bonniers. 5: 75.
Det sägs att vårt språk är hårt och fattigt
på ord och nyanser. Man hör bland annat
ofta översättare, i synnerhet från engelskan,
klaga över dessa brister. Det är möjligt att
de ha anledning härtill, kanske äger vårt
tungomål mera av kraft och klang än av
mjukhet och grace. Desto beundransvärdare
är i så fall Anders Österlings prosa, ty
själva dess väsen är mjukhet. Den har en
sötma, som har lika litet med raffinemang
och förkonstling att göra som vildhonung,
den har en fågels behagfulla och spänstiga
flykt. Det finns knappast något så subtilt att
icke denna prosa förmår inregistrera det.
Vanliga skribenter få i allmänhet nöja sig
med att komma ett intryck så nära som
möjligt och försvara sin brist på fullkomlighet
med att det tyvärr inte finns ord nog för att
uttrycka allt. Sanningen ligger alltför ofta
mellan två ord. Några sådana kompromisser
vill inte Österling vidkännas. Språket är för
honom en färglåda, ur vilken han kan blanda
till hur många nyanser han vill. Det är
kanske därför, som han blivit beskylld för
att sakna kraft och bredd i touchen. Ack,
den som haft lyckan bli invigd i
språkkonstens alkemi försmår villigt de grälla och
uppseendeväckande lokalfärgerna!
Man får följaktligen inte vara färgblind,
om man skall läsa Österling med behållning.
Man får heller inte ha utpräglad smak för
ytterligheter, för våldsamma superlativer,
gigantiska skådespel och starka sinnesrörelser.
Österling är ingen expressionist. Han är en
av de sista och helt visst den finaste av nu
levande svenska impressionister. Och hur
skulle han kunna vara annat, han vilken det
förunnats att födas och växa upp i Skåne, detta
landskap som försmår alla häftiga accenter
och alla bisarrerier, men som belönar det
tålmodiga ögat och den lyhörda känslan med
ett färg- och formspel av oändlig
finstämmig-het. Det är detta landskap, som lärt
Österling hans konst, och det är också det, som
— må det här en passant omvittnas — gjort
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
