Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ludvig Nordström, Pyramiden Sverge, anmäld av Gustaf Näsström - Karin Boye, Kris, anmäld av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
i detta sammanhang som i Menenius Agrippas
liknelse om Rom och det romerska imperiet.
”Pyramiden Sverge” förhåller sig till Ludvig
Nordströms stora Norrlandsapoteoser ungefär
som ”Bonde-nöden” till ”A.-B. Nord-Europas
Förenade Bönder”: den ger närbilder,
omedelbara verklighetsintryck, förstudier till den
ideologiska syntesen. Här dras slutsatser men
här tecknas framför allt deras förutsättningar:
miljöer, yrken, människor. Med sin
omätt-liga, journalistiskt allätarmässiga aptit
hugger Nordström sin litterära gaffel i
fyrskeppens personal och dess mistlurackompanjerade
heroism, i timmerbogserarna längs
Norrlandskusten och i de internationellt verksamma
trä-varuagenterna, som övertagit de gamla
skepparnas roll av försäljare, i skogsarbetarna,
vilka skildras såsom college-fellows vid
skogens universitet och i andra yrkesgrupper, som
arbeta på att bygga upp pyramiden Sverige.
Det finns en bultande optimism i dessa
impressioner från hav och hamnar, städer och
skogsvidder, men också en klar blick för
tragedierna djupt inne i det hurtfriska
samhällsbygget — jag tänker bland annat på den
skarpsynta analysen av de norrländska
tjänstemannahustrurna och deras sociala och andliga
isolering.
I våras gav Ludvig Nordström ut en
novellsamling, ”På hemväg till Öbacka”. Den gav,
med samma fräna och blodfulla must som i
hans ungdomsnoveller, en fläkt av
1800-tals-Sverige, Sprit-Sverige, Fattig-Norrland med
mindervärdeskomplexet. I ”Pyramiden Sverge”
äro vi återigen framme vid dagens
kulturarbete i Norrland och vid dess mångsidiga
växelverkan med det övriga Sverige. Det sägs
kanske inte så mycket nytt i denna bok, men
för dem som inte velat eller orkat följa
Ludvig Nordström på hans väg till totalistisk
klarhet, ger den en koncentrerad repetitionskurs i
författarens ledande idéer, och genom sin
sälta, sin intellektuella sisu och sin drastiska
humor bör den kunna ge dem känslan av att
ha återvunnit sin ungdoms kära gamla Lubbe.
Han är där alltjämt, densamme som förr men
samtidigt föryngrad, rikare, klarare och frisk
och fräsig som en vinterdag med röd sol och
isgrön himmel över seglationsrännan in till
Norrlandsporten Öregrund.
Gustaf Näsström
O kristen kris
Karin Boye: Kris. Bonniers. 5:50.
Karin Boyes nya bok är formellt ovanlig
och ganska svårtillgänglig. Författarinnans
allvar och konstnärliga begåvning gör
emellertid boken lockande. Efter två
genomläsningar ter den sig för anmälaren så:
”Kris” skildrar en ung seminarieelev,
Malin Forst. Hon kommer från ett trist hem
med en terroristisk fader och en hunsad
moder, där kvinnoföraktet är daglig
verklighet. Hon har genomgått en religiös kris och
trott sig finna harmonien i kristen tro.
Emellertid råkar hon snart nog in i en ny kris,
vilken bokens första hälft skildrar. Malin
drivs till vanvettets gräns, hon har maniska
föreställningar, förhäxas av historiens bilder
av grymt lidande och förefaller vara nära
sin undergång. Förgäves söker hon hjälp hos
en lärarinna och en läkare — ingen av dem
förstår henne. I rätta ögonblicket kommer
räddningen: hon upptäcker en kvinnlig
kamrat i seminariet, Siv, med ”elfenbenshalsen”
över de två ”halsåsarna” ( ?). Siv skildras
med utomordentlig poetisk kraft, och läsaren
förstår rätt väl denna raka, sunda, blomlikt
omedvetna kvinnogestalts makt över den fula
och förtryckta Malin. Att lägga märke till
är, att då Malins tillfrisknande sker i en kult
av Siv av känd art, denna kult också innebär
undergången för hela hennes kristna tro. Gud
dör, och Karin Boye beklagar inte
förlusten . . . Tvärtom ger hon i slutet av sin
bok ordet åt några representanter för en
vulgär kristendom, som få i frihet framföra sina
kommentarer över Malins utveckling.
Denna skildring avbrytes med jämna
mellanrum av dialogiserade partier där det
psykologiska utvecklingsförloppet och de
principiella problemen behandlas av
representanter för skilda åskådningar. Där finns
också inslagna poetiskt verkningsfulla
partier, skildrande kosmiska födelse- och
förändringsprocesser; sedan gammalt har Karin
Boye som bekant intresserat sig för dessa
ämnen. Slutligen skall nämnas, att själva
Malins befrielse ytterligare belyses med en
scen från andra världen, där Lucifer själv
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
