Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Kar de Mumma, Husses älskling; Hasse Z, Tänkt och misstänkt; Dan Bergman, Sista Danbitarna; J. R. Sundström, ”Ljuger gör jag inte...”, anmälda av Nils Bohman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Fyra svenska
humorister
Kar de Mumma: Husses älskling, m. fl.
Bonniers. 3:25.
Hasse Z.: Tänkt och misstänkt. Bonniers.
5: 25.
Dan Bergman: Sista Dan-bitarna.
Bonniers. 3: 50.
J. R. Sundström: ”Ljuger gör jag inte”,
sa’ Janne Vängman. Bonniers. 3: 75.
"Ha vi inga humorister numera?” frågar
Kar de Mumma i sin senaste bok. Jag skall
besvara frågan genom att recensera några,
däribland honom själv. Eftersom han frågar,
får han komma först.
Kar de Mumma har kallat sin senaste bok
Husses älskling, m. fl.”. Den är vältalig på
ett knapphändigt sätt och lik hans övriga
böcker även i många andra hänseenden. För
deras skull, som läst Svenska Dagbladet och
alltså redan veta, vad den innehåller, skall jag
i stället för att referera den sätta den i dess
historiska sammanhang.
Kar de Mumma har vid det här laget bakom
sig ett tiotal böcker och ett par revyer, fastän
han bara är trettio år. Man kan jämföra dem
med maränger, om man så vill: de smaka gott
men ge ingen mättnad. Man kan också
jämföra dem med såpbubblor: de äro lätta, och
ibland får man sveda i ögonen av dem.
Såpbubblor och maränger höra ihop med
skolpojkar, och Kar de Mumma började också sin
bana som skolpojksmentalitetens företrädare
i vår litteratur. Han är det fortfarande. Inget
ont i det: det finns få människor, som i högre
grad ha ögonen öppna för nästans svagheter
än skolpojkar. Kar de Mumma betraktar
världen med en brist på vördnad, som säkert
verkar lymmelaktig för generaldirektörer och
andra allvarliga män, han är ytterst
ohövlig — men han är rättrådig, och den som har
till yrke att vara lustig, kommer inte alltid
ihåg den saken, om han inte som Kar de
Mumma har skolpojkens ofördärvade hjärta.
Jag har känt Kar de Mumma sedan han gick
två år i varje klass. Vi sutto bredvid varandra
i ettan, och jag erbjöd mig att viska till
5. - B. L. M. 10.
honom, men han avslog, ty han ansåg, att det
var illojal konkuirens med dem som kunde
mindre än han själv. Han trollade i stället för
att svara på frågor; han var virtuos på att låta
saker försvinna. Numera trollar han fram
dem, ty det är kåsörens uppgift. I skolan
trollade han med sin pappas attiralj (Hasse Z.
kan trolla), och han gör det fortfarande —
inom litteraturen. Han har visserligen
uppfunnit nya trick och nya redskap, men
handlaget förråder läromästaren. Hans senaste bok
torde pappan med ett belåtet leende kunna
godkänna som ett tillförlitligt blodprov till
bevis på både det materiella och andliga
faderskapet.
Och därmed gå vi from sounds to things,
från Kar de Mumma till Hasse Z. — ursäkta.
Kar de Mumma, men så är det.
Kar de Mumma är den kultiverade
stock-holmsgamängen; Hasse Z. är hans fader,
världserfarnare, klokare, mera skeptisk men
lika fri från cynism. Det är ett stockholmskt
drag. Stockholmaren må vara aldrig så
desillusionerad och bitter, men cyniker blir han
sällan, vad det nu kan bero på. Det hör
landsorten till. Det hör hemma bland annat i Lund
och Uppsala. En stockholmshumorist blir
aldrig cynisk — det är i dubbel måtto
omöjligt, ty humor och cynism stå varandra fjärran.
Hasse Z. är pessimist, han är en smula
fin-de-siècle-trött i stilen, men han är pigg och
vaken för allt som är dåraktigt i tiden — på
ett vänligt, inte på ett cyniskt sätt. Han är
skeptisk, som en anemisk stockholmare brukar
vara, men hans skepsis utgår från besvikelse
över att det goda inte realiseras, inte från
skadeglädje över att det onda realiseras. Han
är som kåsör moralist. Tidningskåseriet är vår
tids profana motsvarighet till forna tiders
postilla, och det är en mer eller mindre
medveten strävan att inrikta allmänhetens tankar
på det rätta, som leder Hasse Z. i hans
författarskap. Kåsören tänker åt allmänheten —
det är ofta den enda tänkare allmänheten
kommer i kontakt med. Hasse Z. tänker, till
skillnad från flertalet kåsörer, inte pretentiöst;
han är blygsam, som det anstår en
stockholmare, som alltid vill försvinna i mängden.
Han gömmer sig bakom sina tankar. Ibland
lyckas han, vilket bevisar, att tankarna äro
förträffliga.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
