Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W. Somerset Maugham: Boksäcken. Novell. Översättning av Louis Renner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W. SOMERSET MAUGHAM
känna sig kuslig till mods när man läser om
honom.
— Hur mycket tror ni är sant av historien
om honom och hans syster?
— Augusta Leigh? Jag känner inte till
mycket om den. Jag har aldrig läst ”Astarte”.
— Tror ni att de verkligen var kära i
varandra?
— Antagligen var de det. Sägs det inte
allmänt att hon var den enda kvinna som
han verkligen älskade under hela sitt liv?
— Kan ni förstå något sådant?
— Nej, det kan jag inte. Men det
chockerar mig egentligen inte. Det förefaller mig
bara mycket onaturligt. För resten är
onaturligt kanske inte det rätta ordet. Det är
ofattbart för mig. Jag kan inte försätta mig i ett
sådant känslotillstånd att något dylikt skulle
synas tänkbart. Ni vet ju att det är på det
sättet en författare lär känna de människor
han skriver om — genom att tänka sig i deras
kläder och känna med deras hjärtan.
Jag visste att jag inte uttryckte mig vidare
klart, men jag försökte beskriva en
förnimmelse, en handling av det undermedvetna,
vilken av erfarenhet var välbekant för mig
men som jag inte exakt kunde klargöra med
de ord jag kände till. Jag fortsatte:
— Visserligen var hon ju bara hans
halvsyster, men jag skulle ha trott att alldeles
som vanan dödar kärleken skulle den också
förhindra kärlekens uppkomst. När två
personer har känt varandra hela sitt liv och
varit i nära kontakt med varandra hela tiden
kan jag inte föreställa mig hur eller varför
den plötsliga gnista skulle uppstå som tänder
kärleken i människors hjärtan. Sannolikheten
talar för att de skulle känna sig förenade
genom ömsesidig tillgivenhet och jag kan inte
tänka mig någon större motsats till kärlek
än tillgivenhet.
Jag kunde i dunklet urskilja skymten av
ett leende i min värds mörka och — så
före
föll det mig — i detta ögonblick något
sorgsna ansikte.
— Ni tror således endast på kärlek vid
första ögonkastet?
— Ja, jag antar att jag gör det men med
det förhållandet att folk kan ha träffats tjugu
gånger utan att se varandra. Att se har en
aktiv och en passiv sida. De flesta människor
vi möter betyder så litet för oss att vi aldrig
besvärar oss med att se på dem. Vi helt
enkelt bara finner oss i det intryck de gör
på oss.
— Visserligen, men man har ofta hört
talas om två människor som har varit intimt
bekanta i åratal utan att man tänkt på att
det har varit frågan om någon kärlek dem
emellan och som sen helt plötsligt går och
gifter sig med varandra. Hur vill ni
förklara det?
— Ja, ska ni tvinga mig att vara logisk
och konsekvent så skulle jag vilja säga att
deras kärlek är av ett annat slag. När allt
kommer omkring så är inte den ömsesidiga
passionen det enda skälet till giftermål. Två
människor kan gifta sig med varandra därför
att de känner sig ensamma eller för att de
är goda vänner eller rätt och slätt av
bekvämlighetsskäl. Fast jag nyss sa att tillgivenhet
är kärlekens största fiende skulle jag aldrig
vilja förneka att den är ett mycket bra
substitut. Jag är inte alls säker på att inte ett
äktenskap grundat på tillgivenhet är det lyckligaste.
— Vad tyckte ni om Tim Hardy?
Jag blev lite förvånad över den plötsliga
frågan som inte alls tycktes ha någonting
med vårt samtalsämne att skaffa.
— Jag tyckte inget särskilt. Han föreföll
rätt hygglig. Varför frågar ni det?
— Föreföll han er precis lik alla andra
människor?
— Ja. Är det något särskilt egendomligt
med honom? Om ni hade sagt mig det skulle
jag ha ägnat honom större uppmärksamhet.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
