- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Februari 1934 Årg. 3 Nr 2 /
13

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W. Somerset Maugham: Boksäcken. Novell. Översättning av Louis Renner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKSÄCKEN

— Han är mycket tillbakadragen, eller
hur? Jag förmodar att ingen som inte kände
till hans historia skulle ha något som helst
intresse för honom.

Jag försökte erinra mig hur han såg ut.
Det enda jag fäst mig vid hos honom under
bridgepartiet var att han hade vackra händer.
Jag hade helt likgiltigt tänkt att det inte var
det slags händer jag väntat mig hos en
plan-tageägare. Men varför en plantageägare skulle
ha ett annat slags händer än andra
människor hade jag inte besvärat mig med att
tänka ut. Hans händer voro ganska stora
men mycket välformade, med egendomligt
långa fingrar, och naglarna hade en utsökt
form. Det var ett par kraftiga och samtidigt
sällsamt känsliga händer. Men är man
författare sätter instinkten och årens vana en
i stånd att lagra upp intryck som man inte
är medveten om. Ibland överensstämma de
naturligtvis inte med fakta, och en kvinna
kan till exempel kvarstå i ens undermedvetna
som en mycket mörk, storväxt och koögd
varelse medan hon i verkligheten är ganska
liten och mycket intetsägande till koloriten.
Men detta har ingen betydelse. Intrycket kan
mycket väl vara riktigare än den nyktra
sanningen. Och nu när jag ur djupet av mitt
undermedvetna sökte kalla fram en bild av
denne man hade jag en förnimmelse av
något tvetydigt. Han var slätrakad, och hans
ansikte, ovalt men inte magert, föreföll
egendomligt blekt för att ha varit utsatt för den
tropiska solen en längre tid. Hans anletsdrag
voro omarkerade. Jag vet inte om jag
verkligen mindes eller nu bara inbillade mig att
hans rundade haka gav intryck av en viss
svaghet. Han hade tjockt, brunt hår som
börjat gråna, och en lång slinga av det föll
ständigt ner i pannan. Han strök upp den
med en rörelse som långa år gjort till en
vanegest. Hans bruna ögon voro ganska stora
och vänliga men kanske lite sorgsna. De hade

ett svärmiskt, milt uttryck som jag föreställde
mig kunde vara mycket tilltalande.

Efter en paus fortsatte Featherstone:

— Det är ganska egendomligt att jag
skulle stöta ihop med Tim Hardy efter alla
dessa år. Men sådant händer ofta här i malaj
-staterna. Folk flyttar omkring och plötsligt
kommer de till samma plats som en man som
de har känt för åratal sedan i en annan trakt
av landet. Jag träffade Tim första gången
när han hade en plantage i närheten av
Sibuku. Har ni någonsin varit där?

— Nej. Var ligger det?

— Långt upp i norr. Bortåt Siarn. Det
skulle verkligen inte löna sig att fara dit.
Det ser precis likadant ut där som på vilken
annan plats som helst inom de Federerade
staterna. Men vi hade ganska trevligt där.
Vår lilla klubb var mycket livaktig, och där
fanns några riktigt hyggliga människor.
Skolläraren, polischefen, doktorn, den katolske
prästen och regeringsingenjören. Den vanliga
samlingen som ni hör. Några få
plantageägare. Tre eller fyra kvinnor. Jag var
distriktschef. Det var en av mina första
befattningar här ute. Tim Hardys plantage
låg ungefär tjugufem miles utanför staden.
Han bodde där med sin syster. De ägde lite
pengar och hade köpt stället.
Gummiplan-tager lönade sig på den tiden, och han hade
ganska stora inkomster. Vi blev goda vänner.
Naturligtvis är det bara en slump om man
kan bli riktigt god vän med en plantageägare
här ute. Somliga av dem är mycket hyggliga
karlar, men de är inte precis . . . Han sökte
efter ett ord eller en fras som inte skulle
verka dumhögfärdig. Nå ja, de är inte det
slags människor som man skulle umgås med
hemma i England. Tim och Olive var av ens
egen klass, om ni förstår vad jag menar.

— Olive, var det hans syster?

— Ja. De hade ett ganska olyckligt
förflutet. Deras föräldrar hade skilts när de var

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:06:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-2/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free