Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Vanity Fair - Anmälda böcker - Michael Sadleir, Blessington—D’Orsay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAN1TY FAIR
att han kom att likna en parveny. Fåfängan
segrade över stoltheten.
Boken om lord Byron är den enda som
överlevat bland alla de många volymer lady
Blessington författat, den enda som omtryckts
efter hennes död. Och dock hade hon på sin
tid ett slags litterärt rykte, icke blott i
England utan också på kontinenten och i
Amerika. Förläggarna betalte stora summor för
de romaner, där hon skildrade den engelska
societeten; de slukades med begärlighet bland
annat därför att de förmodades ge besked om
verkligt high Life, och man gissade friskt
modellerna bakom de fingerade namnen.
Ända uppe i Sverige hade hon många läsare
på 1840- och 1850-talen, och den
företagsamme Lars Johan Hierta lät översätta både
”En kammarjungfrus memoirer” och
”Guvernanten”. Bläddrar man i dem nu, så finner
man att de varken innehålla något enfaldigt
eller något skandalöst — detsamma kan inte
alltid sägas om vår tids
underhållningslittera-tur — och grevinnan Blessington visar sig
vara mycket mera fri från aristokratiskt
snobberi och från ståndsfördomar än de
flesta samtida; bland annat bekämpar hon
oförskräckt det nedlåtande översitteri, varmed
guvernanter behandlades i förnäma hus. Hon
är fördomsfri, såsom man kan vänta av en
dam, vilken bland sina vänner räknade lord
Byron, Thackeray, Walter Savage Landor,
Bulwer och Disraeli. Någon diktare är hon
visserligen icke, och alla som känt henne
intyga, att hennes muntliga konversation hade
en kvickhet och en finess som man förgäves
söker i det skrivna ordet. Denna skillnad
i intrycket kan icke förklaras blott med en
hänvisning till hennes ovanliga skönhet.
Engelska förläggare brukade på 1840-talet
ge ut ett slags kalendrar, ”The Keep-sake”,
”The Book of Beauty” och så vidare, som
pryddes med eleganta stålstick, mycket ofta
föreställande sköna damer ur den högsta
2. — B. L. M. 2.
societeten eller kungahusen. Det var Vanity
Fair i bokform, ty nyfikenheten på
aristokraterna framkallade bokhandelsframgången,
och man ville helst ha litterära bidrag av
kända figurer inom societeten. Grevinnan
Blessington åtog sig att redigera ett par serier
av dessa publikationer, och år efter år satte
hon ut sitt namn på omslagen, samlade in
bidrag och porträtt, skrev själv vers ocb
prosa — i en av dessa salongsvolymer
offentliggjorde hon två av Landors
”Imagin-ary Conversations”, så att nivån måste
åtminstone betecknas som ojämn. Hon ägnade
sig givetvis förträffligt för denna
redaktörs-befattning, ty hela England visste att hon höll
en av de förnämsta salongerna i London,
där författare och statsmän möttes.
Visserligen var det också bekant, att endast herrar
umgingos där, medan damerna höllo sig
borta. Det berodde dels på lady Blessingtons
mysteriösa förflutna, varom ingen visste
riktigt besked trots alla cirkulerande rykten,
dels på närvaron av greve Alfred d’Orsay:
denne stod uppenbarligen i ett mycket intimt
vänskapsförhållande till grevinnan
Blessington, men var betydligt yngre och hade varit
gift med hennes styvdotter, från vilken han
erhållit skilsmässa. Situationen var
ogenomskinlig, och fastän grevinnan Blessington —
änka sedan 1829 — icke gav den minsta
anstöt i sitt personliga uppträdande, fastän
tonen i hennes salong var icke blott livligare
och fördomsfriare, utan också finare och
gedignare än på de flesta andra håll, fastän
ledande politiker och snillrika författare
beundrade värdinnan såväl för hennes
skönhet och behag som för hennes fina vett och
ovanliga bildning, fastän alla hennes skrifter
vittna om den mest oförvitliga moralitet —
så var hon dock ett slags outcast, belagd med
ett osynligt bann om än av lindrigare grad,
och hennes ställning skulle kunna
karakteriseras som någonting mittemellan det mon-
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
