Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Vanity Fair - Anmälda böcker - Michael Sadleir, Blessington—D’Orsay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKBÖÖK
LADY BLESSINGTON
Efter en målning av Sir Thomas Lawrence omkring
1820.
däna och det demimondäna. Det senare ordet
fattas då i sin äldre och ursprungliga
bemärkelse, vilken vida skiljer sig från den
vulgära betydelsen i våra dagar.
För bokmarknaden utgjorde grevinnan
Bles-singtons namn i varje fall en stor tillgång;
hon var dock en dam, i vars hus Palmerston
och Castlereagh dinerade, där Canning och
lord Grey vid ett tillfälle diskuterade den
ideala kvinnofotens beskaffenhet med den
store porträttmålaren sir Thomas Lawrence.
Lawrence har målat det förtjusande porträtt
av grevinnan Blessington, som 1821 tog hela
London med storm på Royal Academys
utställning och fortfarande utgör den kanske
säkraste underpanten på hennes odödlighet.
Lawrence föredrog liksom Grey en fyllig fot
framför en tunn och fin, och då Canning icke
ville ge vika, föreslog han att låta en
okular-inspektion av grevinnan Blessingtons fot
av
göra stridsfrågan. Den artige Canning
förklarade ögonblickligen, att en sådan
bevisföring skulle övertyga honom om att svart
var vitt. Anekdoten ger en föreställning om
det slag av celebritet som lady Blessington
kunde med framgång utnyttja även inom
litteraturens värld; den hade en underton av
skandal. Man erinras om Alexander Dumas’
den yngres klassiska replik om den vackra,
sammetslena persikan, som har en fläck och
säljes billigare. Frågar man nu varför
grevinnan Blessington var angelägen att
tillmötesgå förläggarnas önskningar, varför hon
gjorde sig ett ofantligt huvudbry med att
redigera ”The Book of Beauty” år efter år,
så stöter man på den andra svaga punkten
i grundvalen till hennes livs lysande palats:
ekonomien. Den stormrike irländske
godsägaren greve Blessington hade icke sörjt för
sin änkas trygghet, och hennes oskilj aktige
vän greve Albert d’Orsay lät guldmynten
rulla. När gästerna sent på natten lämnat
grevinnan Blessingtons strålande Gore House,
satte sig värdinnan till skrivbordet för att
tjäna de guineas hon behövde till att möta
sina leverantörer och d’Orsays ockrare. Länge
lyckades hon undvika ruinen, ty hon blev
högt betald, och så länge d’Orsays arvsprocess
icke var avgjord, fanns det hopp och kredit;
men till slut måste hon ge upp den ojämna
kampen.
Det är rätt vemodigt att betrakta de
volymer, som grevinnan Blessington redigerade
med så ospard möda — ty världsdamen var
en samvetsgrann arbetare — och som på sin
tid ansågos utgöra höjdpunkten av
raffinemang. Ett par av dem ha tillhört Karl XV :s
bibliotek på Bäckaskog och exemplaren ha
nu hamnat i Lunds Universitets Bibliotek.
”The Book of Beauty” för 1849 hade
undertiteln Regal Gallery, och den handlade
uteslutande om drottningar; det var som ett
försök att baka en kaka av bara russin, på
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
