Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Ljungquist: Bara en fönsterruta. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARA EN FÖNSTERRUTA
stirra på varandra med mörka, vidgade ögon.
Hon stod där lång och rank i vit klänning,
och bakom henne såg jag det öppna fönstret,
de vajande grenarna av klängväxterna och
regnet, som forsade in.
— Tore! skrek hon.
Och så kom mörkret igen. Äskmullret dog
bort. Jag hörde hennes steg i min riktning.
Hennes händer lades på mina axlar, bara ett
ögonblick. Så ryckte vi båda till vid ljudet
av Yngves röst.
— Var är ni?
Vi hörde hans steg. Skenet från en
ficklampa riktades på oss. Vi flyttade oss ett
stycke från varandra och stodo där alldeles
tafatta. Allting föreföll några sekunder så
vansinnigt overkligt, därpå vaknade vi till
besinning. Yngve sade:
— Vad gör ni? Vad har hänt? Jag hörde
något falla. Gick något sönder?
Hans ficklampas ljusstråle for sökande
från Siri till mig, över väggarna och åter
till oss.
— Sönder? sade Siri. Å, bara en
fönsterruta.
— Fönstret var nog inte ordentligt stängt,
sade jag, och jag har aldrig förr hört min
röst låta på det viset.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
