Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: En dansk Tegnérbok - Anmälda böcker - Jørgen Bukdahl, Det europæiske Menneske. Tegnér og Nutiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DANSK TEGNÉRBOK
tiden. Han hör i detta avseende inom sin
tids ram.
Det har till viss grad förvridit Bukdahls
bok att han är för angelägen att begagna
Tegnér som ett fälttecken mot de moderna
diktaturerna. Detta kan göras men det får
då göras i större stil och med en
noggrannare distinktion än Bukdahl visar prov på.
Man kan tyvärr ej undgå en ännu
allvarligare anklagelse: nämligen att författaren
härmed velat ge ett sken av sensation och
aktualitet åt boken som inte motsvarar hans
krafter.
Han fäller i detta sammanhang en del fadda
yttranden, färgade av någon sorts nordisk
nationalism. ”Tegnér, Grundtvig og
Werge-land”, påstås i det inledande kapitlet, ”er det
eneste Svar, vi har at give Stalin, Hitler og
Mussolini.” Vad är detta för dyrbarhet?
Skulle inte till exempel Lessing, Schiller och
Goethe, dessa nordmäns tyska lärare, räcka
till att avge ett svar, om man vill lyssna till
något? ”Nu som før”, skriver författaren,
”er Danmark Nordens Port mot Europa, dets
Grænse er Nordens, som et Vagtskib er det
ankret op, da det 19 Aarhundrede som i
Norden skabte et aandeligt Fælleskab, trues
överalt i Europa.” Man inkräktar ingenting på
sina känslor för Danmark som en del av det
nordiska fäderneslandet, om man finner
yttrandet affekterat. Den svenska oppositionen
mot diktaturerna behöver dock ej lyssna till
Danmark för att ha sin mening färdig.
Överhuvud är författaren för lös och livlig
i sina hugskott och har ej försakelsens kraft
att sovra dem. På två sidor utför han som
något viktigt en jämförelse mellan Tegnér
och Kielland. Några karaktärens och
temperamentets likheter finnas ju: kvickheten,
uppriktigheten, klarheten,
brevskrivningskon-sten. Men i alla väsentliga avseenden som
kulturpersonligheter äro de konträrt
mot
satta: Tegnér antikens kännare och dyrkare,
medan Kielland som provinsiell utilist såg
något tragiskt i latinherraväldet i skolorna,
Tegnér invigd i den esoteriska teologiska
spekulationen och debatterande med
Schleier-macher, medan Kielland begränsade sina
teologiska intressen till satirer över norska
lantpräster, Tegnér romantiker, Kielland
positivist. Nu ägnar författaren den väsentliga
delen av sin bok åt Tegnér som platoniker,
teolog och romantiker. Vad har då Kielland
här att göra?
Det är synd att Bukdahl inte skall ha varit
tillräckligt mogen för sitt stora värv. Betydlig
möda är här till hälften bortspilld på ett
verk, som kunde fått dimensioner och
varaktighet. Han har anlagt sin serie böcker över
modern nordisk kultur som en motsvarighet
till Vilhelm Andersens ”Tider og Typer av
dansk Aands Historie” men han saknar hans
kritiska skolning och artistiska kultur, den
andersenska humanismens sötma. Han har
haft för bråttom och spänner över för vida
områden, som han ej behärskar. Det är skada.
Ty Bukdahl är likväl en begåvad författare.
Också delar av hans Tegnérbok låta sig läsas
med utbyte. Hans betraktelser över hur den
europeiska kulturen, förenande det hellenska
och kristna arvet, lyft sig till andens
självständighet genom idéerna, äro väl tänkta och
uttryckta. Hans jämförelser mellan Tegnér
och Grundtvig äro nya.
Också hans boks grundsyn har något sant
och sett. Ty den tegnérska andens
självständighet är verkligen en stor och levande
förebild både som varning mot diktaturerna och
som maning till demokratierna. Det är synd
att denna iakttagelse inte blivit utförd med
tillräcklig kraft och vidd utan omgivits med
åtskillig flärd, billigt parafraserande av
originalstycken och en smula journalistiskt
sensa-tionsprat.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
