Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Irène Nemirovski, Affären Kurilov, anmäld av Johannes Edfelt - Nils Johan Rud, Vi ska ha ett barn; Ethel Mannin, Bekännelser, anmälda av Eva Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
psyke och ger en detaljerad och med skärpa
återgiven bild av den miljö, där anarkister
fostras till ett hantverk, som sätter nerver
på spel och verkligen kräver sin man.
”Affären Kurilov” är skriven i jagform.
Den som har ordet är en terrorist, som
i betraktande av den livsfarliga hantering
han utövat egendomligt nog uppnått ganska
hög ålder. Han har verkligen varit med om
litet av varje, bland annat ett par ryska
revolutioner. ”Affären Kurilov” tillhör hans
ungdomsminnen — en episod, en bagatell
för en man, som varit medlem av
revolu-tionstribunalet under terreuren i oktober
1917. Huvudpersonerna i romanen äro denne
terrorist och undervisningsministern Valerian
Alexandrovitj Kurilov. Som ung adept i
gra-natkastarbranschen får terroristen av
revolutionärkommittén år 1903 i uppdrag att mörda
denne för sin stockkonservatism och bryska
metoder hatade minister, beger sig från den
revolutionära centralen i Schweiz till
Ryssland och lyckas så småningom få anställning
som läkare i det kurilovska huset. Det är
hans anteckningar från denna tid som utgöra
romanens centrala del.
Den närbild Irène Nemirovski ger av en
hög rysk ämbetsman under en period, då de
första ominösa tecknen till tsarismens
förestående fall gåvo sig till känna, är detaljerad
och intim, på samma gång som den är
mänskligt gripande. Kurilov är ingenting annat än
en koloss på lerfötter. Han lever i kraft av
ett benhårt ämbetsmannasystem och nedärvda
yttre former. I grund och botten är han en
skröplig stackars åldring, en ensam och
olycklig människa utan verklig auktoritativ
kraft. Den pondus han besitter är blott och
bart den, som uniform och ministertitel
förlänat honom: I vilken föga avundsvärd
situation en man i hans ställning befann sig under
tsarregimen, därom ger denna roman klart
besked: ”Jag”, sade Kurilov, ”ber en bön varje
morgon, när jag vaknar. Jag betraktar varje
ny dag som min sista. När jag kommer hem
om kvällarna, tackar jag Gud för den dag av
anstånd han skänkt mig.” Denna ångest för
attentat och upplopp, denna pinande
förnimmelse av att ständigt befinna sig på vulkanisk
grund var det pris, som måste betalas för
generalsuniform och ministervärdighet. I inte
mindre beklagansvärt predikament befann sig
självfallet också alla ryssars överhuvud. I en
monumental scen skymtar den siste Romanov
och hans förgrämda tsarevna. Man glömmer
inte bilden av den olycklige monarken, där
han står som en marmorstaty, omgiven av
dignitärer och detektiver, på en gång
upphöjd och hjälplös.
Författarinnan till ”Affären Kurilov”
känner till punkt och pricka den miljö och de
tidsförhållanden, hon föresatt sig att skildra:
i det stycket kan man knappast ta miste. Med
denna minutiösa sakkunskap förenar hon en
omfattande och illusionslös
människokunskap, en stilkonst, som inte svävar på målet,
och en anmärkningsvärd förmåga att
arkitektoniskt bygga upp en roman. ”Affären
Kurilov” har sitt självfallna värde som
dokument. En recensents förråd av nedsättande
eller berömmande epitet är långtifrån
outtömligt, och adjektiven, denna missbrukade
ordklass, förlora snabbt sin valör för att
slutligen se sig degraderade till klichéers
föraktliga nivå. När anmälaren vill avge det
sammanfattande omdömet om ”Affären
Kurilov”, att det är en bra roman, torde han
i varje fall ha garderat sig mot anklagelser
för hysteriska överdrifter. Johannes Edfelt
Traditionell och
funktionalistisk kärlek
Nils Johan R u d: Vi ska ha ett barn.
Översättning av Hans Botwid. Norstedts.
4: 75.
Ethel Mannin: Bekännelser.
Översättning av Vefa von Kræmer. Tiden. 5:—.
Läkemedel mot tidens onda erbjudas oss
i dessa dagar från de mest skilda håll. I den
nyligen utkomna boken ”Vi ska ha ett barn”
har norrmannen Nils Johan Rud formulerat
sitt speciella recept: ”Alla unga människor,
som äro i bestämt sällskap eller förlovade,
böra snarast ha sig ett barn, och världen
kommer strax att se annorlunda ut.” Titeln
på hans roman bör alltså tolkas som en sorts
programförklaring, ett kategoriskt imperativ.
Om man emellertid bortser från denna
måhända något optimistiska världsförbättrar-
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
