Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Den vackra fru Holm. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VACKRA FRU HOLM
— Vädret var väl bra!
— Eller med något annat då.
— Glada såg de sannerligen inte ut! slogs
det fast obevekligt.
Männen kände sig störda, några fick nytt
hopp, andra gick förbi trumpna och lämnade
en förmodan efter sig. Barnen begrep inte,
hur man kunde vara olycklig, fast man var
vacker.
Mannen återvände till staden följande
morgon.
Nu såg ingen fru Holm på flera dagars
tid. Den vackra fru Holm slöt sig inne i det
röda huset på höjden. Fastän det var sommar,
och fastän hennes man hyrt detta
sommarställe för dess läges skull, tycktes hon ej ens
bry sig om att använda sig av dess fördelar.
Och fast sjön med badställena låg bara ett
kort stycke bort, brydde hon sig inte om att
gå till sjöstränderna och bada. Hon gick
knappast ut.
— Är hon sjuk? frågade man sig och
betraktade det röda huset. Är den vackra fru
Holm sjuk?
Förbannelsen i att ha en vacker kvinna
i närheten, utan att ens se henne, växte med
lavinens styrka.
En av kvinnorna gjorde sig ett ärende upp
till huset på höjden. Hon gick icke direkt för
att ofreda den vackra fru Holm. Med sig hade
hon smultron i en korg, bär som hon själv
plockat.
Efter hemkomsten återgav hon för den
okammade skaran i köken så gott hon kunde
en vacker kvinnas sysselsättning.
— Som jag kom in, så såg jag ingen
i köket, sade hon och härmade med sina
vatt-niga ögon kökets tomhet. Sedan frågade jag,
och hon ropade ”kom in!”. Det var sen jag
knackat flera gånger .. . Där innanför satt hon
i sängen och bara läste . . .
— Satt och läste? frågade kvinnorna.
— Hon satt halvklädd i sängen och läste!
Och hon hade inte ens skammen att dölja sig,
försäkrade den tillfrågade.
— Kan man tro.
— Jag sade att jag kom och trängde mig
på, för att någonting säga. Sa att jag kom
opassande. Hade bara tänkt fråga om den
snälla frun ville köpa smultronen, som jag
hade i korgen.
Och vet ni vad hon svarade då? — För mig
är ingenting opassande, sa människan!
Inkräkterskan slutade sin skildring. Men nu
var det som om det brustit en fjäder. Den
stora kvarnen malde runt, runt, men den
malde snart i tömning, och sådorna kastades
omkring i alla köken. Sedan stod allt stilla
en stund.
— För mig är ingenting opassande, hade
den vackra fru Holm sagt.
Värre ord hade aldrig uttalats på bygden.
I juli kommer skörden. I juli blir hettan
förgörande för den som arbetar. Även för
den som inte arbetar blir hettan svår.
I juli kommer den vackra fru Holms man
ut från staden och stannar en hel vecka, för
att också han skall få njuta sommarens sol.
I juli går paret till sjöstranden — han för
ämbetsmannavärdigt käppen med silvret i den
lösa dyn invid stranden — och paret blir
borta någon timme för var dag. Man blir
lugnare i köken. Folket ser från åkrarna den
vackra fru Holm simma långt ut på sjön, där
hon ligger och flyter som en ö av marmorvit,
soluppfångande skönhet.
Men det varade endast en vecka. Sedan
reste den korrekte herr Holm igen, och den
vita ön flöt ute på insjön endast ett par, tre
gånger.
Hatet tog ny fart, kvinnans slapphet och
oföretagsamhet, när mannen är borta,
debatterades. Barnen lekte den vackra fru Holm,
som hela dagarna satt i sängen och läste,
halv
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
