Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Jacques Rivière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
Alain-Fournier samma dag — man kunde
vid genomläsningen kanske lämpligen hålla
i minnet, att han redan tidigare själv hunnit
förebrå sig, att han mindre skrivit av verklig
Irosvånda än av -längtan att i sin ägo ha ett
personligt brev av den avgudade mästaren.
Claudels brev faller ned som en bomb.
Reaktionen är denna:
”Jag har fått ditt brev i ett fruktansvärt
ögonblick. Jag vet, att jag om högst en
halvtimme får ett svar från Claudel. Brevbäraren
kom in nyss med ett rekommenderat brev
från Tien-Tsin, men jag var icke hemma.
Han kommer tillbaka med det i kväll.
Hur skall jag kunna ge uttryck för min
förvirring? Ångest, hopp, vild längtan — och
mitt hjärta som bultar . . .
Kl. halv nio.
Jag har fått brevet. Det har hänt
någonting i mitt liv. Jag är fruktansvärt skakad.”
Om Claudels brev — det första likaväl
som de följande — kan man tryggt säga, att
de tillhöra vår tids märkligaste religiösa
litteratur. Det är urbilden för den virila,
orubbligt troende katolska människotypen
man möter i dessa ståtliga brev, vilkas
tonfall växla mellan orgeldån och trumpetstötar.
Paul Claudel har i sin dikt skapat en
katedral till Guds pris — väldig, sublim och
rik som den i Reims. Själva malmådran i
hans trygga och starka väsen ligger i dagen
i de beundransvärt fasta och kloka, samtidigt
djupt mänskliga, ja, humoristiska brev han
riktar till den unge estetiske skolpojken, vars
litet artificiella trosnöd han naturligtvis
genast genomskådat. Så börjar hans första
brev:
”Mitt kära barn,
Jag hade börjat skriva ett långt teologiskt
brev till er, men jag greps sedan av avsky
för att agera lärare och pedant inför er. Oss
emellan är det en fråga mellan två män,
och jag vänder mig därför helt enkelt till
er, öppnar min famn och säger: Ja, jag vill.
Var min broder, var med mig. Kom till Gud,
som kallar er. Jag vet, att det är ett
ögonblick av fruktansvärd ångest, men man måste.
Det är samma fråga som bildar temat i en
av Beethovens sista kvartetter. Muss es sein?
Och denna väldiga ande svarar: Es muss
sein. Es m u s s sein.”
Man observerar den kloka anknytningen
till konstens värld. Utan att närmare känna
sin nya vän gör Claudel i sitt första brev
en trevare, som visar, att han anat en sexuell
ångest bakom Rivières brev:
”Tro inte dem som säga, att ungdom är
till för att man skall njuta: ungdomen är
inte alls njutningens utan heroismens tid.
Ja, en ung man behöver verkligen heroism
för att kunna motstå de frestelser som omge
honom, för att ensam kunna sätta tro till en
föraktad lära, för att utan att rygga tillbaka
ett steg våga trotsa alla de argument, allt det
hån och den fräcka drift, som fylla böcker,
gator och tidningar, för att kunna motstå sin
familj och sina vänner, för att kunna stå
ensam mot alla . .. Men ’fatta mod — jag
har besegrat världen’. Tro icke, att ni
kommer att förlora någonting, tvärtom, ni
kommer i stället att på ett underbart sätt vinna.
Det är genom dygden som man är människa.
Kyskheten skall göra er stark, snabb, lätt,
skarpsynt — klar som en trumpetstöt och
strålande som soluppgången . . .”
Claudel ber sin unge vän icke lita på
litteraturen, på böckerna utan i stället sätta
tro till sitt samvete och sin ”spontana
manliga styrka”. Han träder inför den unge
tvivlaren med en bedövande kraft, han hinner på
några sidor lyfta ridån till det förbjudna
landet och visa sin unge vän en
överväldigande syn — trons övermänskliga styrka,
den kristna tron i dess granitfasta
orubblighet. Härligheter utan like vänta. Det kräves
bara ärlighet och kamp — hård manlig
kamp. ”Pas de respect humain, Jacques
Rivière!”
Efter detta referat förstår man bättre
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
