Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Jacques Rivière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACQUES RIV1ÉRE
Rivières förvirring. Han hade redan till
hälften ångrat sitt tilltag och insett, vilka
delvis ovärdiga motiv som lett honom. I ett
brev till Alain-Fournier under mellantiden
hade han slutat med orden: Tro, tro? Nej,
jag vill icke.’’ Med estetens raffinemang hade
han begärt, att Claudel skulle ”brutalisera”
honom — en ny form av njutning. Och
Claudel tar honom på orden. Jacques Rivière
är skakad i sitt innersta av Claudels
fruktansvärda krafttag i hans själ. Nu gäller det
blodigt allvar.
Han svarar genast. Han ber om försköning.
Han nämner, att han redan varit i mässan
och försökt bedja, men han kommer
ingenting mer ihåg än ”Fader vår”. Han lyckades
icke nå fram till den rätta
uppmärksamheten och elden. ”Je n’ai pas pu me
repré-senter Dieu present.” Han ger antydningar
om sitt flyktiga väsen, sin esteticism som
hindrar honom att leva och gör, att han
endast betraktar livet. Han nämner, att han
av sin far förutbestämts för École Normale
och 1’École d’Athènes för att bli lärare i
gre-giska, men att han misslyckats i
inträdes-prövningarna. I stället har han legat ett år
som student i Bordeaux och sedan ett år
i exercisen. Vad skall han nu ta sig till?
Paul Claudels andra brev börjar på
följande sätt:
”Käre vän! Jag hade knappt hunnit lägga
mitt brev i lådan, förrän jag fick ert, daterat
den 7 april. Det här måtte bli en
korrespondens! Nå, jag säger det visst icke som en
förebråelse. Tvärtom, för mig är det en
primär och angenäm plikt att försöka göra
en insats för de unga män, som ha att
genomkämpa samma kris, som jag själv en gång
i tiden slog mig igenom.”
Och han fastslår, att endast Gud existerar,
rekommenderar Pascal, mystikerna (Angèle
de Foligno, Rusbrock, den heliga Teresa,
Anna Katarina Emmerichs uppenbarelser
etc.), vidare Bossuet, Dante och Newman.
PAUL CLAUDEL
Efter ett nytaget fotografi.
Han uppmanar Rivière att genast
”praktisera” — att gå i mässan, ”som skall lära
er mer än böcker”. ”Plongez-vous dans cet
immense bain de gloire, de certitude et de
poésie”, heter det med en äkta claudelsk
vändning. Men vad som framför allt träffar
Jacques Rivière mitt i hjärtat, och som han
aldrig kommer att glömma, det är en enkel
och fruktansvärd sats: ”Gud hatar endast en
sak — högmodet. Cor contriturn et
humilia-tum non despicies.
Med en skur av latinska bibelord avslutar
Claudel sitt andra brev.
Under tiden har emellertid Jacques Rivières
tredje brev kommit fram — det har legat
i en av de fyrtiosex depeschsäckar, som
kamelerna försenat i öknen Gobi, upplyser Claudel,
som icke försummar att ta vara på ett
tacksamt perspektiv — två kristna män som
samtala per kamelrygg över halva jordklotet och
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
