- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Mars 1934 Årg. 3 Nr 3 /
23

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Jacques Rivière

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JACQUES RIVIÉRE

allt kommer omkring sanningen ”kanske är
trist” . .. Han hävdar, att en själ skall kunna
studeras likaväl som en insekt, han talar om
att folk skäms för ”cette pauvre’vieille mère
Église” och vill klä henne ”å la mode du
jour, avec des corsets droits et des chapeaux
cloche”. Han inskärper, att bönen äger en
sådan underbar makt, att ”den även om ni
icke tror, även om ni inte kan samla er, i alla
fall kommer att ge frukt”. Han önskar —
och det är ett märkligt sammanhang, som
kunde kräva sin egen utredning — att han
själv skall kunna bli för Rivière vad
Rimbaud varit för honom. (Léon Pierre-Quint
har med viss rätt beskyllt Claudel för att vilja
”postumt” kristna den stackars Rimbaud! I
Han får Rivière att besöka Notre-Dame — när
han blivit parisare och lärare vid Collège
Stanislas — och passar på att be honom till
den heliga jungfrun där framföra hans bön
att bli förflyttad från Tien-Tsin. När Rivières
hustru väntar sitt första barn, meddelar han,
att kvinnorna i hans familj vid dylika
tillfällen alltid begagna ett heligt radband, som
förvaras i ett kloster i Bretagne, och som
gjort, att de aldrig haft några missöden vid
sina förlossningar — när Rivière accepterar
förslaget hoppas Claudel, att ”1’acte de naive
confiance de Madame Rivière en la Sainte
Vierge ne sera pas degu, pas plus que la
nötre ne le fut jamais . . .”.

3.

Men fastän korrespondensen fortsätter
långt sedan Rivière kommit till Paris och
börjat göra sig ett namn som kritiker —
bland annat genom den första utförliga
studien över Claudels verk — märker denne,
att Rivières intresse slappnat, att deras
brevväxling håller på att urarta. Redan 1908 ger
han ifrån sig ett så barskt brummande, att
han alldeles förfärar sin unge korrespondent:

”Om jag icke har besvarat ert sista brev,
så är det därför att jag icke riktigt kunde
se nyttan med en fortsatt korrespondens oss
emellan. Om jag skrev till er, så var det i en
broderlig förhoppning om att jag skulle
kunna vara er till någon verklig nytta och
icke för att engagera mig i sterila filosofiska
kontroverser, för vilka jag varken har lust
eller kompetens. Jag märker nu, att ni har
kommit ut ur den moraliska krisperiod,
genom vilken de bästa i varje ny generation
passera, men att ni gjort det på det ordinära
sättet. Ängra icke de förtroenden ni har gjort
mig, och som jag är hedrad av att ha fått
mottaga. Men nu förefaller det mig som om
ni mera gick åt Renans och de Gourmonts
håll än åt mitt. . .”

I själva verket släpper Rivière sitt
famlande grepp om, Gud och Gud sitt om honom.
Trots Claudels varningar ägnar han sig åt
litteraturen, slår in på vad Claudel kallar
”cette terrible voie de l’Art”. Särskilt om
man parallellt läser Rivières brev till
Alain-Fournier, skall man finna, hur han alldeles
uppsuges av sitt familjeliv, sitt litterära
arbete och sin karriär. Framför allt kunde
man understryka, att han kommer under
André Gides inflytande.

Rivière blir Gides hängivne lärjunge; som
så oändligt många andra unga fransmän
i denna generation besegras han av Gides
ormliknande charm, blir hans gäst på det
berömda Cuverville, deltar i arbetet för La
Nouvelle Revue Frangaise, engagerar sig
alltmer i det litterära livet och bevarar till slut
endast en formell vördnad för Claudel. I
korrespondensen med Alain-Fournier utreder han
själv ingående konflikten i sitt inre mellan
Gides sensualism och Claudels rigorism,
mellan den förres leende tvivel och den
senares bastanta tro. Ber han under denna
tid? Möjligen — madame Rivière hävdar
det. Men i varje fall lever icke Gud i hans
medvetande annat än under relativt slappa
stunder av ruelse och halvkvävd ångest.

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:06:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-3/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free