Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Jacques Rivière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
teknik, som ett mysterium. Men för den
vetenskapliga analysen blir kvar ett mycket
klart avgränsat material: försynens
verkningar, förhållandet mellan händelserna i
fråga och de själar, som mottaga dem, ödets
lagar, det sätt, på vilket dessa händelser
inverka på själarnas utveckling och föra dem
till den psykologiska punkt, dit de skulle, etc.”
Som en stor föregångare på detta område
uppfattar Rivière med allt skäl Pascal, vilken
han beundrar just därför att han — den
lysande vetenskapsmannen — kunnat räkna
med det religiösas realitet trots dess
irrationella karaktär; hos honom finns just ”denna
direkta erfarenhet av Guds vanor”.
För Rivière är det också en stor glädje
att upptäcka, hur aktuella alla de klassiska
kristna formuleringarna äro. Ständigt finner
han klara verba, som rymma hela hans eget
själsliga läge just i ögonblicket, och han
häpnar över den skatt av människokunskap
som kyrkan äger i sina formler. Som en
direkt anspelning på hans fångenskap
uppfattar han ordet: ”Et Jesum, benedictum
fructum ventris tui, nobis post hoc exsilium
ostende.” Han finner också den
protestantiska improviserade bönen alldeles onödig —
kyrkan vet redan förut allt, den kristna
erfarenheten är i alla tider identisk.
Påsklördagen den 5 april 1915 går han
till nattvarden:
”1 morse gick jag alltså till nattvarden.
I förrgår bikten vid baracken 26, i allas
närvaro, med alla dem som väntade i en
halvcirkel bakom mig. Man kunde gott höra mig.
I varje fall hörde man vad prästen sade till
mig. Eftersom tiden var begränsad, gick det
hela mycket fort. Innan jag gick fram, sade
jag till mig själv för att lugna den
motspänstiga oro, som grep mig: Här är alltså
det glupande maskineri, som jag måste kasta
mig in i levande! Två steg från mig bara.
Nu behövs det bara en liten liten rörelse till.
Jag gjorde den. Jag hade föresatt mig att
vara så fullständig och exakt som möjligt
och hade i förväg skrivit upp alltsammans
på en papperslapp. Det blev naturligtvis
hårt och hemskt. Jag gick därifrån röd i
ansiktet och med fuktig panna. Jag kände del
ogillande över mina handlingar, som jag
hade behov av, och jag lyckades hålla mitt
högmod på knä så länge som det behövdes.”
Och han formulerar i sin dagbok en
gripande bön, som börjar: ”Mon Dieu,
con-tinuez de travailler mon orgueil!”, och som
slutar: ”Aidez-moi å me considérer comme
rien!” Fortsättningen av dagboken är så
outhärdligt naken, att man tvekar att citera ur
den. ”Grand dégout de mes péchés. Larmes.”
Jacques Rivière dömdes vid ett tillfälle
under sin fångenskap till tjugufem dagars
cellfängelse, därför att han hjälpt en rysk
soldat att fly. Man hade sagt honom att han
skulle skjutas. Han vinner i väntan på sitt
öde den fullkomliga samlingen. Påsken 1917
—- efter tre års fångenskap och dagligt
förnyat och intensifierat Gudsumgänge —
kommer emellertid ett fruktansvärt bakslag:
demonen viskar i hans öra alla de gamla
orden om självsuggestion, hypnos etc., och
ett ögonblick blir han övertygad: han har
hela tiden tillbett en idol, som han själv
fabricerat. Men även denna prövning kommer
han igenom — han söker sig åter tillbaka
till den döde vännen, och han finner en stor
visdom i de ryska fångarnas sätt att fira just
påsken, återuppståndelsens fest, som den stora
glädjefesten. Ty även för honom återuppstår
Gud.
5.
Är Jacques Rivière därmed vid målet? Hans
maka ville helst hävda det. Men allting tyder
på att hon har fel. Det är det mänskligt
gripande med Rivière, att han för tredje
gången sviker sin Gud. Materialet är
visserligen torftigt. Men allting tyder på att han
efter dessa fruktansvärda påfrestningar i
fånglägret återföll i sitt gamla liv.
Han kom hem som en bruten man — alla
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
