Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: August Strindberg och Edvard Brandes - I. Nordisk författarvänskap på åttiotalet - II. Judefrågan mellan Brandes och Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
rummet", att han fast personligen obekant
vill tacka honom därför. Han säger sig gärna
vilja skriva om boken och ber om
upplysningar rörande Strindbergs tidigare
produktion. Han slutar: ”Norske og danske Literater
nære for Øjeblikket forskellige Planer om
en Samvirken, jeg nævner Bjørnson,
Kiel-land, min Broder G. Brändes o. fl. Jeg tror
at De muligvis vilde slutte Dem til vort
Program, og jeg ved at vi vilde meget ønske
Dem som Forbundsfælle.”
I följande brev av 14 augusti ingår
Brändes (som under tiden fått ”Mäster Olof” sig
tillsänd av Strindberg I på en närmare kritik
av ”Röda rummet” och slutar med denna
hyllning: ”De er den Mand som skal vække
Sverigs Literatur, som skal være Fører for
den nye Tid. Deres Kraft og Vilje er ikke
ringere end en Bjørnsons eller Ibsens, deres
Uddannelse langt større, om kort Tid vil
deres Navn ogsaa nævnes ved Side af det
bedste som nordisk Literatur besidder. —
Jeg tror ikke, De ved hvor stort et Talent
(tilgiv! I De er, og jeg har en overordentlig
Lyst til at raabe det ud.”
Bekantskapen utvecklades hastigt; man lade
bort titlarna på Brändes’ förslag; Brändes
skrev om ”Röda rummet” i det danska
Mor-genbladet och Strindberg översatte Brändes’
skådespel ”Lægemidler”, som uppfördes på
Kungliga teatern i Stockholm. Brändes
överförde ömsesidiga hälsningar mellan
Jacob-sen och Strindberg och Strindberg planerade
en dramatisering av Jacobsens ”Fru Marie
Grubbe”, som det dock icke blev något av.
”Det är mig alltid”, skriver Strindberg
13 december 1881, ”som frisk luft, när
jag får brev från Danmark (det unga
nämligen!).” — ”Jeg vilde ønske”, berättar
Brändes, ”at du snart kom herned. Kielland,
Jacobsen og jeg ere meget sammen og Du
vilde passe fortrinligt til det fjerde Blad
i dette Kløver.” Han omtalar, att han varit
i Göteborg tillsammans med Fritz Thaulow
och där råkat red. Hedlund och Karl
War-burg. Han ”drillede dem svært ved i Selskab
at udbringe en Skaal for dig som Sveriges
største Digter, om hvem Ungdomen skulde
samle sig og danne et literært Venstreparti”.
Tilltalande i sitt kamratskap och en smula
humoristisk i sin ömsesidighet är de båda
författarnas intresse, att den andre skall
vidhålla författarskapet och inte ge sig för
mycket ut i politiken eller journalistiken.
Strindberg skriver 20 november 1881: ”Du
sade en gång att du började misstänka
politiken vara något underordnadt! Ja, men är
den så. Den fråga som kan afgöras med en
votering är ingen stor fråga och eger intet
af evighet i sig; derför bör icke begåfvade
män slita sönder sig på små tillfälliga frågor.
Litteraturen är deras fält, ty der få de tala
till punkt utan att bli afbrutna och slippa
lösa sina idéer i gräl. Der är din plats! Utom
det att den är behagligare! Gå på och skriv
Du! — Det är bättre.”
Likaså skriver Brändes senare som svar
på några politiska funderingar av
Strindberg: ”Men læg blot ikke ned Din Pen!
I den bor dog Lynet og selv om det kun
slaar ned i vore skandinaviske Flækker, saa
er det dog Lynet. Og her er lummert,
stin-kende og kvalmt.” Och i ett annat brev
(3 oktober 1885): ”Hvor kan man dog
for-kjerte et saa skønt Talent! Til min sidste
Time vil jeg gentage for Dig: skriv en Roman,
skriv et Skuespil. Og skyd imellem al mulig
Revolution, eller endnu bedre anbring
Dynamiten i Skønliteraturen.”
II.
Judefrågan mellan Brändes och
Strindberg
Emellertid inträdde sommaren 1882 en
schism, som förorsakade ett treårigt avbrott
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
