Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: August Strindberg och Edvard Brandes - II. Judefrågan mellan Brandes och Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG OCH EDVARD BRÄNDES
i förbindelserna. Anledningen var satiren
”Moses” i Strindbergs ”Det nya riket”.
I känslan att här förelåg en ömtålig sak
berör Strindberg den på förhand i ett långt
brev av 26 juli 1882 med följande:
”Nu har jag fullbordat ett nytt arbete,
fortsättning på Röda Rummet, ursinniga
satirer på rena prosan! Kommer ut i höst!
Håll detta hemligt!
En sak som jag vill i förväg gifva min
förklaring på!
Jag anses vara judhatare och har nu i min
nya bok gjort satir på våra judar. Jag hatar
icke judarna men våra servila,
ordenshung-riga, despotiska, förtryckande judar hvilka
med hela penningens makt (det har varit dem
en lätt sak att afnarra de dumma svenskarna
deras pengar) arbeta på sitt hänsynslösa
sätt, med reaktionen mot oss! De äro dina
fiender såväl som mina för denna orsaks
skull.
Upsala Universitet har tre docenter i
Svensk Litteratur, till exempel, och alla äro
småsinnade, dumma, konservativa judar, som
gnata på allt nytt. Alla (så gott som alla)
våra förläggare äro judar som sälja Luthers
skrifter och Nya Testamentet för att visa sig
liberala, men om man vill vara liberal i
politik eller litteratur, då är det slut! Det är
nu en tillfällig olycka för dem att de äro
judar, — och jag skulle tycka lika litet om
dem, om de voro Svenskar! De äro
frem-lingar och hålla sig fientliga som fremlingar
mot oss; de äro i sin rätt, välan, jag är i miri
rätt då jag skyddar mig!
Här är således icke frågan om
judendomen, icke ens om judarne utan om våra
judar i Sverige! hvilka uppträda som en
korporation med oberättigade intressen.
Låt oss hålla ihop och icke skiljas för en
detaljfrågas skull. Du är ju icke jude då du
offentligt afsvurit judendomen, under det att
våra hålla på sin gamla vidskepelse för att
väcka intresse, men tro icke ett spår på den.
Derför har jag ansett mig kunna tala med dig
härom och jag står väl öfver misstankar att
vara så bornerad som en intolerant
religions-eller en racehatare.
Din bror skulle vid detta lag ha varit
kallad till professor vid Stockholms
universi
tet om icke judarnas fruktan varit så stor att
han skulle blamera korporationen! Förlusten
var större för oss än för honom.”
Brändes blev illa berörd och sänder
Strindberg 13 september detta märkliga brev:
”Kjære Ven! Erindrer Du, at Du for over
en Maaned siden sendte mig et langt Brev?
Jeg var Dig meget taknemmelig derför, jeg
syntes, der talte saa meget Venskab ud af
Dine Udtalelser. Men samtidigt blev jeg
bange. Den nye Roman, Du omtalte, aabnede
Udsigter, som kunde virke uhyggeligt paa
En, der som jeg hele sit Liv igjennem har
kjæmpet mod det bornerteste Racehad.
Saa nødig jeg vil maa jeg dog sige Dig
at jeg intet godt venter mig af Din nye
Roman, intet godt for vort Venskab, intet
for vore fælles Ideer. Jeg frygter at Du mod
Din Vilje kommer til at tjene vore Fjender
eller da i hvert Fald mine. Det Slag, Du vil
føre mod de svenske Jøder, vil ramme mig
og enhver Jøde, hvad enten han er troende
eller ikke. Deri bestyrke Dine mærkelige Ord
mig, disse nemlig at ’Jøderne er Fremmede’.
Stöcker vilde omfavne Dig for denne
Sæt-ning, alle de kristne Prester vilde tage Dig
til Naade som en af Hjorden. Maa jeg spørge,
i hvor mange Led kjender Du Dine Forfedre,
hvis din Bedstefader var fransk eller arabisk
eller kinesisk, er Du ikke svensk? Hvis i det
hele den dumme Nationalitetshovmod har
noget paa sig, saa maa den vel bero paa det
Sprog, der tales? Men Georg og jeg biide
os ind at tale og skrive ligesaa godt Dansk
som de Indfødte. Ere vi Fremmede her?
Hvor hører vi da hjemme?
Du klager med Rette over den
Forulem-pelse, Dine smaa Piger ere udsatte for. Det
er just en saadan, som enhver lille jødisk
Dreng eller Pige lider under Aar igjennem,
og som ogsaa mine to Smaapiger skulle lære
at kj ende. Du taler om det Had Du selv
krymper Dig under; det er just et saadant,
som enhver Jøde, der ikke vil krybe til
Korset, møder hver Dag i sit Liv og som er
dess uovervindeligere som det overvejende
suger Næring af det rent Ydre. Om min
Næse er lang eller kort, er maaske noget som
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
