Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: August Strindberg och Edvard Brandes - II. Judefrågan mellan Brandes och Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG OCH EDVARD BRÄNDES
lyckad. Av d:r Bernhard Meijer får
Strindberg veta, att han inte är ledare för de unga.
”Hans ståndpunkt är numera så långtifrån
densamma som vår, att han tvärtom av oss
måste betraktas som reaktionär. Hans
ståndpunkt är kulturfientlig, då vår däremot är
raka motsatsen. Att anse Strindberg som
ett typiskt uttryck för den nya tidens
strävanden är därför i högsta grad oegentligt. —
Vill du göra närmare bekantskap med en
typisk representant för det unga Sverige, så
har du en sådan i fru Edgren.” Det är på
denna klimax Strindberg syftar då han i
”Författaren” talar om att han nere i
Nor-mandie i brev från Sverige får höra talas
om att han är ”avsatt” och att ”en fru”
befunnits bättre motsvara de ungas
fordringar på en chef för den litterära vänstern.
Andra artiklar i häftet voro ävenledes
ägnade att fresta Strindbergs tålamod,
åtminstone som stilist, såsom den av Karl af
Geijer-stam, som förklarar att ”Likt och olikt” av
Strindberg liknar en tavla, ”där
konturteckningen och koloriten i det hela bära spåret
av fuskarens hand, men där en och annan
detalj röjer en mästares pensel”, eller en
av Robinson-Feilitzen i hans mässande ton
om ”Giftas”, vilken som ett huvudfel i
novellen ”Dygdens lön” anmärker att
Strindberg ”utspinner långväga slutledningar av
något, som icke är en inför tankeläran prövad
sats”.
Uttalandet att Strindberg har ”ganska
svårt” för att utbilda sig till ateist är ej
utan intresse. Man jämföre den långa
utredningen härom i ”Författaren”. Strindberg
hade just vid denna tid på franska skrivit
sina ”Fabler”, varibland den om prästen
”som dör, i skötet av sin familj, i den sanna
ateistiska tron”. Här märker man visserligen
intet av nämnda svårighet. Dessa fabler
offentliggjordes sedan på hösten i Politiken,
där Strindberg började medarbeta.
Brändes svarade i ett långt brev av 25 juni.
Han är till en början bekymrad över
Strindbergs plan att bli fransk författare, varom
han läst i tidningarna och som också antytts
i Strindbergs ord att man om några år skulle
få veta vad han gjorde i Paris. Brändes
skriver dessa förståndiga ord:
”Og skønt jeg giver Dig ganske Ret, naar
Du taler om disse tre usalige Ländes
For-dummelse og Nullitet — undertiden synes jeg
det er som om de kørte med store Møgvogne
over ethvert honnet og frittænkende
Men-neskes arme Hjærte — hvad i al Evighed
skal vi dog gøre? Vi er jo nødt til at være
her, til at tale og skrive det eneste Sprog,
som vi kan, til at studere, oplyse, angribe
og elske de eneste Mennesker vi kende. Hvad
er os de Fremmede og vi dem!–––––-—
Jeg læste derför ogsaa med Sorg i
Avi-serne, at Du tænkte paa, at blive fransk
For-fatter. Kan Du virkelig lære dette vanskelige
og gennemarbejdede Sprog? Den største Tosk
i Udlandet har jo altid Fordelen paa sin
Side, blot fordi han har faaet et Sprog
for-ærende — medens en anden Stakkel
nøj-somt staver sig til det. Hvem har ikke havt
Lyst til at ryste disse Ländes Støv af sine
Fødder — men hvem føler ikke det som den
sidste Udvej: at drage til den store
Taus-hed, som kaldes Udlændigheden. Hvis Livets
største Lyst er at sige sin Mening, saa drager
man ikke i Exil, førend man har brændt sine
Skibe.”
Strindbergs tal om ateismen och den
asexuerade litteraturen besvarade Brändes
med följande oförblommerade och hårda
deklaration. Den må få plats, ty den är
karakteristisk för åttiotalsradikalismen på
dess höjd och den är i viss mån profetisk,
om den också icke kunde beräkna ett
världskrig och den sista reaktionen på den
socialistiska utvecklingen:
”Jeg vilde være meget fornøjet, om Du
engang med flyvende Faner gik over til
Atheismen; thi udenfor denne er der ingen
Frelse. Religionen er det værste af alt; det
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
