Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: August Strindberg och Edvard Brandes - III. Strindberg i åttiotalets Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
hans produktion intill 1889 översatt till
danska. Och hans naturalistiska sorgespel,
som beteckna en höjdpunkt i hans produktion
och varmed han sedan vann sin definitiva
europeiska berömmelse, äro knutna till
Danmark, vare sig genom att de där skrevos
eller där först uppfördes.
Brevväxlingen ger rikare bidrag till Edvard
Brändes’ än till Strindbergs karakteristik.
Brändes är mera helt närvarande i sina brev
än Strindberg i sina, ehuru de ju
huvudsakligen avhandla Strindbergs intressen.
Brändes framträder som en fast karaktär, som
inger respekt: ett kritiskt förnuft och en hård
vilja. Han är personligt oegennyttig och han
är fri från fåfänga; han gitter knappt tala
om sina egna dramer, vilkas obetydlighet
i jämförelse med Strindbergs produktion han
öppet erkänner. Han är partiman, en
utpräglad politiskt litterär partiman; men
oavsett vad man nu kan säga om denna ateistiska
och revolterande radikalism — varom här
ingen fråga är — så gör denna egenskap hos
honom i sin över tarvliga intressen höjda,
fasta och vittsyftande karaktär ett
personligen sympatiskt intryck; en litterär
partiledare av dessa skandinaviska ambitioner ha
vi icke haft i Sverige.
Brändes behövde inte uppleva några
desillusioner om Strindbergs litterära geni; det
beredde honom alltjämt överraskningar och
han upphörde inte att erkänna det. Men
däremot fick han erfara en desillusion om hans
praktiska förmåga och hans sinnes jämvikt.
Hans hopp att Strindberg skulle bli en
andlig ledare i Norden och närmast för Sverige
i samma stil som Ibsen och Bjørnson voro
det i Norge och för den skandinaviska
kulturkretsen, uppfylldes icke, och hans arbete för
att ge honom en betryggad litterär existens
i Köpenhamn liksom de nämnda norrmännen
hade det hos Gyldendal, lyckades icke i
önsk
värd utsträckning. Han hade icke beräknat
att Strindbergs geni sög näring av de mörka
lidandets och affekternas makter inom honom,
som gjorde ett uthålligt planmässigt
handlande för honom omöjligt. Strindberg var ju
själv inte fri från illusioner om sådan
verksamhet, och han gjorde åtskilliga initiativ för
att bereda sin litterära succé i utlandet. Men
alla dessa planer misslyckades i den mån
han själv tog del i dem. Efter en tillfällig
och nyckfull framstöt i yttervärlden sögs han
snart tillbaka i sin dikt- och känslovärld.
För en annan omtalad litterär person hade
fiaskot i Köpenhamn betytt en allvarlig
motgång. Inte så för Strindberg. Han skäller
visserligen på Brändes ett slag men tar med
märkvärdig ro hans skarpa gensägelser och
talar strax om något annat, som för tillfället
upptar honom. Detta jämnmod, som
kontrasterar mot hans passionerade och
disharmoniska karaktär i övrigt, berodde till en
del på hans starka självkänsla. Han kände
sin produktions värde och tog inte vid sig
av dylika tillfälligheter. Det berodde
framför allt på att han, som Brändes yttrade,
hade så mycket inom sig; det spirade alltid
strax något nytt inom honom. Detta liv i
den inre drömvärlden har bidragit till den
känsla han flera gånger uttryckt att
yttervärlden antog för honom en halvverklig
karaktär; och hans hållning till
Köpenhamns-episoden ger en ny bekräftelse därpå. I ett
brev till Brändes från början av åttiotalet
säger Strindberg att han redan har ett litet
parti; men han är liksom inte fullt ense
därmed, ty han tillägger omedelbart: ”Men
ensamheten — ensamheten gör produktiv.”
Denna ensamhet har Strindberg förblivit
trogen, medan människor och katastrofer
växlade i hans historia; han har köpt sin
diktnings outsinlighet med sina
misslyckanden i livet.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
