Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Hoel: Norsk litteratur 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGURD HOEL
NORSK LITTERATUR 1933
De äldre författarna
Är 1933 blev i vissa hänseenden ett
rekordår för norsk litteratur. Sällan om ens
någonsin har det väl utkommit så många böcker
under ett och samma år, och absolut icke
tillnärmelsevis så många mästerverk.
På ett ställe i sin roman ”Cakes and Ale”
skriver Somerset Maugham om den engelska
litteraturkritiken och dess stående glosor.
Varje period har sin älsklingsglosa, som
användes liksom för att automatiskt stämpla
av litteraturen. Den senaste, som för resten
använts i många år, är beauty.
Man kan tillägga, att det nog har sin
riktighet. Beauty! skrevo alla humanisterna under
åren efter kriget — och försökte därigenom,
så gott de kunde, dra uppmärksamheten bort
från det väsentliga, från innehållet och
tendensen i efterkrigslitteraturen. There is much
beauty in this book — så avslutade
recensenten i ”Times Literary Supplement” sin
anmälan av William Faulkners roman
”Sol-dier’s Pay” — en roman skriven i vitglödgat
raseri av en förbittrad man i en enda, allt
överskuggande avsikt: att avslöja
konventionell lögn, fördolda gräsligheter, maskerad
svindel och smilande skändlighet.
Den norska kritiken har också sina stående
slagord, som växla från år till år. För några
år sedan var det ruve. Det skall visst betyda
något stort och tjockt, men till sist användes
ordet till och med om den tunnaste
diktsamling. Så blev det inte på många år . . . Men
så gick inte den klyschan längre, utan år
1933 blev det i stället mästerverk. Om inte
minst tre ansedda kritiker förklarat hans bok
för ett mästerverk, var det ingen idé för en
författare att försöka dansa med i
julkommersen.
Om en sådan inflation på glosornas område
kan man kanske säga, att den är fördelaktig
i kommersiellt hänseende’, att den, som alla
inflationer, först och främst går ut över
medelklassen och att den för övrigt icke spelar
någon roll. Men fullt så enkelt är det väl inte.
Den genomgående övervärderingen och den
allmänna kommersiella kapplöpningen drar
uppmärksamheten bort från det väsentliga,
nämligen att böckerna i fråga äro ganska
olika och att en del av dem ha betydelsefulla,
ibland rätt så obehagliga saker att säga.
Någon avgörande förändring i den norska
litteraturens ansikte medförde väl knappast
år 1933. Men det var ett bra år. Det finns
de som anse, att de yngre och yngsta lyckats
bäst denna gång. Om dem skall Gunnar
Larsen skriva i ett kommande nummer.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
