Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Hoel: Norsk litteratur 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGURD HOEL
De äldre behövde inte heller skämmas för
sig. Både Hamsun och Duun voro i farten.
Bådas böcker för år 1933 äro led i större
romanserier. Hamsuns roman ”Men livet
lever” är tredje och sista delen i en serie som
började med ”Landstrykare” och fortsatte
med ”August”. Duuns bok ”Siste leveaare” är
ett led — men säkert inte det sista — i en
serie som började med ”Medmänniskor” och
”Ragnhild”. Bådas böcker handla om
människor som misslyckas med livet. August hos
Hamsun misslyckas av den banala men
sorgliga orsaken att han blivit gammal och inte
kan finna sig i detta faktum. Haakon hos
Duun misslyckas därför att han inte är sitt
hemliga ideal trogen. Det psykologiska
problemet är alltså i grund och botten
detsamma, men sätten att behandla det äro så
olika som möjligt.
Hamsuns roman har tidigare utförligt
behandlats i Bonniers Litterära Magasin och
skall därför här endast omnämnas i korthet.
”Men livet lever” handlar om vagabonden
och pratmakaren Augusts sista dagar. Det är
en oerhört kvick och underhållande bok. Om
man i alla fall läser den utan att egentligen
bli eld och lågor och lägger den ifrån sig
med bibehållet sinneslugn — vad kan då det
bero på? Del^s kommer det sig säkert av den
enkla orsaken att Hamsun skrivit så många
bra böcker förut. Man talar om tricket att
upprepa sig — men det finns också något som
heter faran av att upprepa sig. Trollkarlen
har trollat för oss trettio gånger förut och
varit samma stora trollkarl alla gångerna.
Den trettioförsta gången lyckas vi inte heller
lista ut hans hemlighet — utan tycka
fortfarande att han är en stor trollkonstnär. Om
Moses hade gått upp på berget Sinai trettio
gånger och för varje gång kommit ned igen
med lagens tavlor, så skulle Israels barn till
slut ha frågat: ”Men hör du Moses, hur
fabricerar du de där tavlorna?”
Men det är kanske inte fullt så enkelt.
Alltsedan Hamsun vid femtioårsåldern
slutade att skriva romaner i jagform, har man
kunnat iakttaga en tydlig böljegång i hans
produktion. Inte så att en bok har varit
briljant och en annan inte fullt så briljant —
de ha varit briljant skrivna allesammans!
Men det är hans egen känsloinställning till
de förhållanden och människor han skildrar
som har skiftat under årens lopp. Ibland har
han sett på sina människor långt bortifrån så
att säga genom en omvänd kikare, uppfattat
hela världen som en komisk myrstack, suttit
utanför och betraktat den kyligt, som genom
en glasvägg, och vi ha läst böckerna med
kylig beundran. Men så har han plötsligt
förnyat sig, har gått in för en människa med liv
och själ och skildrat henne med värme och
i full kroppsstorlek. Det har förekommit flera
sådana förnyelser i Hamsuns diktning under
de sista tjugu åren. Det kan räcka med att
nämna ”Markens gröda” och ”Landstrykare”.
Men dessemellan har det återigen kommit
böcker, där man märkt glasväggen,
avståndet, den omvända kikaren, allt det som kom
Pontoppidan att tala om Hamsuns loppcirkus.
Man märker, att nu vill diktaren inte lämna
ut fler personliga hemligheter, nu tänker han
inte tala mer om det väsentliga på en stund,
utan nu är det vi, diktarens medmänniskor,
som skola skildras, och vi äro så små som
gryn . . .
Som sagt, ”Landstrykare” var en förnyelse,
en plötslig kaskad från varma källor, ett
mirakel. Det är ofattligt, att denna bok om
unga människor skrivits av en man på omkring
sjuttio år. Edevart i ”Landstrykare” var en
ung man sedd på nära håll, skildrad på ett
okonstlat sätt och med en omedelbar värme,
som utan vidare strömmade över till läsaren.
Men redan i fortsättningen ”August” drog
Hamsun sig litet tillbaka. Edevart var
fortfarande med, men rörde sig så underligt
hem
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
