Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Hoel: Norsk litteratur 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK LITTERATUR 1933
lös i romanens utkanter, och omkom till slut
genom olyckshändelse. — Man bör se upp,
när diktare låta sina personer omkomma på
det sättet, det beror gärna på att de blivit
litet besvärliga. Och nu, i ”Men livet lever”,
är Edevarts vän August ensam herre på
täppan och fyller boken med sina upptåg och
påfund. Ofta geniala påfund, av en grandios
komik. Men om vi fråga: varför kommer
August med alla dessa påhitt? — då söka vi
förgäves efter svaret i själva boken. Och det
sammanhänger säkerligen med Hamsuns eget
invecklade förhållande till August. Det är ett
mycket intimt förhållande — och samtidigt
är det en glasvägg emellan. Som ur ett
ymnig-hetshorn har Hamsun låtit sin
uppfinningsförmåga, sin kvickhet, sina otroliga infall
flöda över August, han har blivit
personifikationen av humorn hos Hamsun — men två
ting har han sparat på, två ting som äro det
väsentliga: ångesten och lidelsen. Och det är
därför som boken icke ger något svar på vårt
varför. Ty det är ju i själva verket av ångest
som August sprattlar på det sättet, av rena
rama blåbleka dödsångesten. Hamsun har
gömt denna ångest bakom komiska upptåg.
Och för säkerhets skull finns glasväggen också
där. Om vi någon gång se ångesten sticka upp
huvudet, så är det som att se en orm bakom
glas, dess bett kan icke nå oss. Men i regel
ligger ångesten dold bakom alla upptågen.
En virtuosprestation utan like — att
sexhundra sidor igenom, sexhundra roliga, ibland
fantastiskt kvicka sidor, lyckas hålla
uppmärksamheten borta från det väsentliga. Det
kan man kalla trollkonst.
Olav Duuns bok berättar också om en man,
som genom alla möjliga konstgrepp söker dra
uppmärksamheten — sin egen och andras —
bort från det som är väsentligt. Men
skillnaden är, att det just är denne mans flykt
som boken avslöjar. Och avslöjandet är så
grundligt, förhänge efter förhänge dragés så
obarmhärtigt åt sidan, att boken på sina
ställen är en ganska pinsam läsning.
”Siste leveaare” handlar om makarna
Haakon och Ragnhild på Stavsund. Mest om
Haakon — den svage mannen som aldrig
repat sig efter det förtryck han fick lida från
sin hårde, känslolöse faders sida medan
denne levde. Det har blivit falska
proportioner mellan vad han verkligen är och vad
han i trotsig självhävdelse vill vara och gärna
inbillar sig att han är. Han går inte i land
med att bringa missförhållandet till rätta,
lyckas varken revidera sina egna inre krav på
sig själv eller företaga sig något som kan
motsvara dem. Livet blir för svårt för honom, det
är tydligt, att han inte reder sig i striden,
nederlaget låter sig icke bortförklaras. Så
kommer flykten. Haakon blir dödligt sjuk.
Det vill säga, han känner sig klen, går till
doktorn och tycker sig på denne förstå, att
han bara har ett år kvar att leva. Ett slag —
men han tar det som en man och inriktar sig
i tysthet därefter. Boken handlar nu om hur
han iscensätter sin egen död. Han rymmer
från allting, ut till en ö i själva havsbandet.
Där, i den dystra ensamheten, med bara
himmel, hav och berg omkring sig, finner han
tillräckligt storslagna kulisser kring sina sista
dagar.. .
Det lyckas icke så bra. Hans hustru och
syster hämta hem honom igen. Han dör inte
en gång, han var helt enkelt inte så vidare
dålig . . . Däremot går hans syster utan alla
åthävor till läkaren och får sin dödsdom,
tycker att det är ganska tråkigt men tar det
relativt lugnt, eftersom det ändå inte är något
att göra åt saken, och dör också mycket
riktigt . . .
Och så måste då Haakon så småningom
gripa sig an med den oundvikliga uppgiften,
den svåraste av alla — den nödvändiga
nedskrivningen av sitt eget inbillade värde. Det
börjar med att han som ett yttre tecken finner
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
