Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marcus Lauesen: Brev från Danmark. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN DANMARK
göra. En god prosabok, som närmar sig ett
reportage, skall omnämnas med andra ord än
en roman, som verkligen är dikt. Detta är
särskilt viktigt nu, när den moderna
människans kännedom om företeelserna på jorden
och om människans psykologi blivit så
omfattande, att en habil skribent kan
åstadkomma värdefulla, beskrivande böcker med
intressant innehåll utan att behöva vara en
skapande människa. Här är icke fråga om att
degradera, utan om att anvisa var sak sin
plats. Men — en av farten och
sensations-j akten omedvetet präglad kritik kan icke göra
detta. Uppfattningen blir materialistisk, och
det blir bokens ämne, som tillmätes största
betydelsen. Man glömmer, att det icke är
konstnärens främsta uppgift att skapa levande
varelser — det gör naturen bättre — utan att
omgiva sina varelser med en atmosfär av idé,
som vid en jämförelse med verkligheten visar
sig hålla streck, också när det icke är fakta
utan förnimmelser som tala. En kritik utan
vilja eller moralisk förpliktelse att göra
åtskillnad på den punkten, kan särskilt i en
tid, då böckerna överflöda, endast vara
vilseledande för publiken.
Men så ser det ut i Danmark. Och hur är
det i andra länder?
O
Det har så småningom blivit tradition, att
vart år skall ha sin litterära sensation i
Danmark. Är 1933 tycktes den vilja utebli. ”Lille
Mand, hvad nu?” var ju en översättning, och
den kunde trots sina 44 000 exemplar inte
fullt tillfredsställa anspråken på sensation.
Är 1931 bestod sensationen av två romaner
(Marcus Lauesen och Nis Petersen), år 1932
av ett skådespel (Kai Munk). 1933 borde
således komma med en diktsamling — men
det vore väl omöjligt, folk läser ju inte dikter,
och sensationen sammanhänger ju med
upplagornas storlek.
Men sensationen kom!
En ung man vid namn Hakon Holm hade
i ett par års tid gått från dörr till dörr med
en diktsamling, och sålt den till enskilda
personer till ett pris, som motsvarade ett vanligt
bokhandelspris. Det var alltså ingen vanlig
dörrknackare. Han blev upptäckt just som han
skulle ge sig ut med en ny diktsamling, som
han efter många bittra erfarenheter i köpen
-hamnstrapporna kallade ”Har ingen
Inte-resse” (Det Schønbergske Forlag). Boken, ett
slags roman på vers, gick ut i 6 000 exemplar!
Det var 1933 års sensation.
Nu måste det strax sägas ifrån, att Hakon
Holms tillvägagångssätt är avgjort sympatiskt.
En ung lyriker med otvivelaktig talang och
omisskännlig energi betraktar diktningen som
sin uppgift i livet, som sin enda uppgift. Han
inrättar då sitt öde därefter, diktar och går
omkring från dörr till dörr och säljer sina
dikter. Vidare måste man genast erkänna, att
Hakon Holm givet är på den säkra sidan, han
är en framstående lyriker. ”Har ingen
Inte-resse” är som sagt ett slags roman på vers.
”Handlingen” är den unge diktarens
upplevelser i sitt hem, i sin trädgård på landet
och i Köpenhamns trappor, hans kärlek till
sina blommor och sina barn, hans
naturupplevelse. Det är något öppet och frimodigt över
honom. Vi få lära känna hans hus och hem,
och han generar sig inte för att prisge
framstående, namngivna personer, som mindre
älskvärt vägrat att köpa hans bok. Många
invändningar kunna göras, man kan invända
att där finns för mycket likgiltigt referat, att
Holm ofta är för nonchalant med rytmen,
man kan undra, om boken icke skulle ha
vunnit på en kritisk sovring. Men man måste
erkänna, att man står inför en begåvning av
sällsynta mått och med en helt enkelt
förbluffande inspiration. Det är mycket som
påminner om Shelley, men det finns ingenting
som inte är Holms eget. Det blixtrar av infall.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
