Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa. I - Anmälda böcker - Erskine Caldwell, God’s Little Acre; We Are the Living - Kay Boyle, Gentlemen, I Address You Privately
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
AMERIKANSK PROSA. I
1.
Erskine Caldwell har snabbt vunnit en
framträdande plats bland de yngsta
amerikanska författarna. Han är trettio år och
har utgivit fyra böcker. Georgia och South
Carolina är hans litterära provinser; han
representerar den framväxande
sydstatsdikt-ningen, vilken i mycket skiljer sig från
Middle West-skolan. Sydstaterna har ett annat
klimat och en annan mentalitet: naturen är
fruktbar, livet är behagligt och lättjefullt,
befolkningen består till stor del av negrer
och det finns en omfångsrik vit proletärklass,
som odlar lite bomull på halvt förfallna
farmer eller arbetar i industrierna. Dessa
fattiga vita är Caldwells folk, han är intimt
förtrogen med dem och kan skildra dem i all
deras levande motsägelsefullhet. De är
godlynta och lata, de är oberoende och
självmedvetna i sin fattigdom, de är fantastiska
på ett alldeles naturligt sätt, de har tagit
intryck av negrerna och håller sig till
elementära väsentligheter; de är helt enkelt så
lite i vanlig mening amerikanska som
möjligt.
I Amerika förefaller inte klyftan vara så
Erskine Caldwell: God’s Little Acre. The
Viking Press. New York 1933. $ 2: 50.
— We Are the Living. The Viking Press. New York
1933. $ 2:—.
Kay Boyle: Gentlemen, 1 Address You Privately.
Harrison Smith and Robert Haas. New York
1933. $ 2:50.
stor mellan kroppsarbete och
universitetsstudier, ett förhållande som kan tänkas vara
till fördel för litteraturen. Caldwell har
sålunda varit vanlig arbetare mellan
universitetsåren; han omtalar att det hårdaste
jobb han haft var när han hjälpte till att
bygga en kyrka av sten, det lättaste att sköta
en tidtagare i en bomullsoljefabrik. Han har
aldrig hunnit bli främmande för sina
syd-statsmänniskor och undgått att bygga någon
barriär av intellektuella reservationer mot
deras livsföring; samtidigt har han fått en
utomståendes perspektiv och konstnärliga
objektivitet. Om man säger att humoristisk
syn kräver på en gång förtrogenhet och
avstånd, så passar det utmärkt in på
Caldwell: han har denna förutsättning och han är
verkligen humorist. Han har en osökt
förmåga att skapa scener och situationer som
är komiska. Denna komik är inte arrangerad
utan hör så att säga organiskt samman med
hans personer, med deras sätt att känna och
tänka och handla. Därigenom får den också
ständigt det levandes värme.
Caldwell är uteslutande berättare. Hans
stil har ingen styrka i och för sig, den är
matt och föga substantiell. Han släpper aldrig
sina människor ur sikte för att själv komma
till tals och säga något djupsinnigt eller
storslaget. Han lider inte av något idétvång och
behöver inte tygla sina personer för att de
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
