- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Mars 1934 Årg. 3 Nr 3 /
61

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa. I - Anmälda böcker - Erskine Caldwell, God’s Little Acre; We Are the Living - Kay Boyle, Gentlemen, I Address You Privately

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AMERIKANSK PROSA

Griselda, vars egenskaper han inte riktigt
förstår att uppskatta. Ty Ty inser vilken kvinna
hon är och försummar aldrig att beundra
hennes skönhet. Han är stolt över sina egna
döttrar också, Darling Jill och Rosamond:
det är liv i dem, hans fattiga hus är fullt av
blomstrande kvinnoskönhet.

Rosamond är gift med en arbetare vid
bomullsspinnerierna i Horse Creek Valley.
Han heter Will; Ty Ty kan inte riktigt med
honom därför att han är industriarbetare och
stadsbo och alltför full av oro, men han
erkänner att det är en riktig karl. Will har
den där sällsynta kontakten med kvinnor, han
gör dem besatta; ingen kan få ha honom
ensam för sig, han tillhör alla. En dag
kommer Darling Jill till Horse Creek Valley för
att hämta Rosamond och Will med sig hem.
Det råder strejk vid fabrikerna, Will är trött
på att gå där och vänta och supa, han har
ingenting emot att följa med till farmen ett
slag. Darling Jill har inga hämningar och
undertrycker inte sitt begär efter Will;
Rosamond slår henne först, men sedan gråter de
i varandras armar: ingen kan ju äga Will
ensam. Han stannar inte länge på farmen,
dock länge nog för att Griselda ska följa
med honom därifrån, beredd att tillhörn
honom, även hon.

Livsrytmen är en annan i fabriksstaden än
ute på farmen: Will är en manifestation av
denna stegrade intensitet. I de gula
bolags-husens långa rader lever människorna nära
varandra och alla dörrar står öppna. De
spinnande, murgrönsklädda fabrikerna går dag
och natt, de förbrukar folk snabbt, men livet
sköljer fram i ständigt nya vågor. En ström
av unga flickor med lysande ögon och höga
bröst sugs in i fabrikerna, arbetar vid
maskinerna i det blåa ljuset, besatta av en
maskinrytmens extas som medför en häftig sexuell
blomning; och i gathörnen står bleka män
med hektisk livshunger och förstörda lungor,

de stirrar mot fabrikernas fönster och spottar
blod i det gula gatudammet.

De strejkande fattar ett desperat beslut att
på egen hand sätta spinnerierna i gång igen.
Will kommer hem på kvällen till de tre
väntande unga kvinnorna, han går fram till
Griselda och börjar fläka upp hennes kläder,
river sönder dem i raseri, befriar henne från
detta fabrikernas bomullstyg: en
symbolhandling i vilken det kollektiva kraftmedvetandet
förenas med den individuella sexualpotensen.
Hon står där naken framför honom och de
två andra kvinnorna, han för henne in i
rummet bredvid och deras kärleksnatt varar
tills han stiger upp på morgonen och tågar
mot fabriken i spetsen för de strejkande. Han
startar maskinerna; utanför står kvinnorna
och ser förväntansfullt upp mot
fabriks-fönstren. Då ljuder skott och maskinerna
stannar igen: han har blivit skjuten av
strejkvakterna. Hans kropp bärs bort av arbetarna,
han tillhör dem alla nu. De tre kvinnorna
sörjer honom gemensamt; och när de
återkommer till farmen förstår negrerna strax hur
det är fatt: ”The male man is gone. Trouble
in the house. Lord, Lord! The male man is
shot dead.”

Människorna har sämre vett än hundarna,
menar gamle Ty Ty, vi människor krånglar
till saker som borde vara självklara. ”Felet
med folk är att de försöker lura sig själva
att tro att de är annorlunda än de blivit
skapade. Man går i kyrkan och en präst säger
saker som man innerst inne vet inte är så.
Men de flesta är så livlösa invärtes att de
tror det och sen försöker de få alla andra
att leva på det sättet. Folk skulle leva som
de är skapta att leva. När man sätter sig ner
för sig själv och känner hurdan man är, då
finner man det enda riktiga sättet att leva
och det är genom känslan. Det är folk som
låter huvudet regera sig som krånglar till

61

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:06:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-3/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free