Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa. I - Anmälda böcker - Erskine Caldwell, God’s Little Acre; We Are the Living - Kay Boyle, Gentlemen, I Address You Privately
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMERIKANSK PROSA
smeka henne, upptäcker strax hennes
undangömda skönhet; hon stiger in i lagården, tar
grepen från Leonie och ställer sig att kasta
ut gödseln, obekymrad om sina eleganta
kläder; och de andra två flickorna är utom
sig av svartsjuka. Quespelle visar dem hur
skicklig han är att slakta kaniner: det behövs
bara ett slag i nacken med handen, så där,
sedan börjar han flå kaninen; halvflådd
sprattlar den i hans händer, men visst är den
död, säger han, det är bara muskelryckningar.
Våren närmar sig och demonen vaknar
inom Ayton: han har gjort Leonie havande,
han skaffar sig pengar genom att sälja
Mun-days piano och rymmer med flickorna från
bordellen. Leonie går där obekymrad om
framtiden, hon är bara mjuk och varm,
moderlig och lycklig. Munday känner det
som om allt lagts öde, han kan inte tänka
klart på Ayton och det som hänt, han går
vid stranden och ser de kalla vågorna slicka
över sanden och molnen vältra sig över
varandra i rymden.
Kay Boyle förmår bara ställvis lyfta upp
sin skildring till levande konst, dessemellan
är den död konstfullhet. Hon beskriver,
redogör, kommenterar i stället för att låta
händelserna spela omedelbart på sin romans
scen. Hon kan själv bara se sina människor
glimtvis och endast sporadiskt anknyta sin
egen känsloström till dem. Kanske hennes
känslor är sparsamma, hennes ingivelse lite
hårt och intellektuellt artistisk. Hon driver
gång på gång sin stilbegåvning till
krampaktiga prestationer, den ena bilden bygges
på den andra tills konstruktionen sviktar och
ingens fantasi längre befruktas. Men ofta
lyckas hon: då blir det små oväntade poem,
infällda i romantexten, några satser som
fångar den bleka dagern över en stad i regn
och vätans glorieskimmer kring föremålen.
Den normandiska kusten skymtar som i en
serie snabbt genombläddrade etsningar, med
vind som gjorts synlig, med moln och vågor
som ger förnimmelsen av att ännu äga kvar
sin volym.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
