Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Klassiska perspektiv - Anmälda böcker - Emil Zilliacus, Lans och lyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSISKA PERSPEKTIV
bondelivets sysslor och villkor under
stjärnbildernas välde. Över versernas grå plogfåror
svävar redan något av ett modernare skedes
oändlighetsmystik.
Så löpa från denne boiotiske reaktionär
många trådar till kommande litterära epoker,
medan de homeriska dikterna, alla
imitationer till trots, beteckna något avslutat och
fulländat och stå utan efterföljare. Vad som
förbinder Hesiodos med en senare tids anda är
förvisso den sentimentaliska subjektiviteten.
Men i lika hög grad är det hans moraliska
patos. Zilliacus framhåller i sin essay, att
den surmulne bondeskaldens moralism är ett
värde, som han äger framför Homeros. Den
gör honom ingalunda till den poetiskt
överlägsne. Det är sant, att man kan tala om en
sedlig skönhet, poetiskt likvärdig med
sinnenas och fantasiens, och det är icke svårt att
anföra exempel på diktverk, där den
moraliska halten och den konstnärliga makten icke
kunna åtskiljas. Men detta är hos Hesiodos
ännu icke fallet. Hans etos är trumpet och
oskönt, hans rättrådighet har tycke av
rätthaveri, den är utan verkligt ädelmod, snål
och beräknande, och hans högsta sedliga
ledstjärna är vedergällningen. Vad som menas
med sedlig skönhet, och hur fullständigt
denna kan sammanfalla med den poetiska,
det visar Zilliacus i den andra av sina essayer,
där han i bevingade ord skildrar Aischylos’
tragiska oratorium ”Perserna”. Detta
sorgespel över en betvungen fiende, vars olycka
tolkas i klagosånger av majestätisk
melankoli, är en seger för Hellas, större än den
vid Marathon och mer lysande än den vid
Salamis. Ty i denna segerkantat finner man
icke ett spår av hån eller övermod, ingen
triumf, intet lågt hämndbegär, endast
medlidande och ett djupt vemod inför
bräckligheten av all mänsklig storhet. Den slagne
motståndaren berövas intet av sin värdighet,
och nederlagets skugga över perserrikets
5. — B. L. M. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
